Chongqing i Sichuan-provinsen i Kina: 30 miljoner invånare varav en är min kollega!

Efter Chengdu åkte jag och Minjeong tåg till Chongqing, sydost om Chengdu. Chongqing undrar ni då, vad är det för ställe? Ja, med sina 30 miljoner invånare är det bara världens största stad (lite beroende på hur man räknar). Världens största stad som inte särskilt många har hört talas om. Inte jag i alla fall.


Det som är bra med just Chongqing är att Xin, min kinesiska kollega som jag jobbar tillsammans med i Stockholm, kommer därifrån. Och eftersom han var hemma i Chongqing över sommaren på semester ville han gärna guida runt oss i sin hemstad, vilket vi tacksamt tog emot. Av alla städer vi besökte på vår Kina-, Hong Kong- och Macau-resa var Chongqing den överlägset bästa, tack vare Xin. Han tog med oss till sina favoritrestauranger, pubar och turistställen. En kväll åt vi middag tillsammans med hans föräldrar som tog med oss till sin bästa Hotpot-restaurang. En annan kväll åt vi middag och åkte på en flodkryssning med Xins kusin Tong-tong som ville öva på engelska. Allt detta var upplevelser som man inte hade kunnat få utan att känna någon lokalbo, och det är absolut det bästa sättet att utforska en ny stad på. Man får en helt annan upplevelse än om man åker runt som turister själva, speciellt om man inte behärskar språket i staden man befinner sig i.

En multidimensionell stad

Chongqing är byggd runt floden och i bergen. Så den brukar kallas för den multidimensionella staden, då allting är byggt i flera nivåer på grund av bergen. Gatorna går upp och ner, bilvägarna korsar varandra i olika nivåer, tunnelbanan går igenom bostadshus, linbanan tar en över floden och överallt är det backar upp och ner. Vart vi än gick fick vi ett bra motionspass.

Utsikt över den multidimensionella staden! 

Coolare än Hong Kong.

Promenad ner från utsiktstornet. Oväntat jobbigt.

Multidimensionaliteten bidrar till yrket bärare. De sitter och väntar på jobb från lastbilar som ska lasta av på nätterna.

En båttur på floden

Tillsammans med Xin och Tong-tong tog vi även en kvällstur med en båt på floden.

Minjeong och Tong-tong på båten.

Tong-tong och Xin. I bakgrunden något som ser ut att komma från Spirited Away.

Quickly, quickly, take a picture here!

En löptur längs floden

Och själv, i 30 grader värme och hög luftfuktighet, sprang jag några gånger längs asiens längsta flod, Yangtze. Det var jobbigt.

Man får väl pausa om det är för att ta en bild?

Vad är detta? Hotell? Restaurang? Någons lyxhus? Cool var den i alla fall.

Till vänster det gyllene Sheraton som vi bodde på. På 33e våningen.

När vi checkade in hotellet frågade jag lite snällt på engelska om vi inte kunde få ett rum högt upp i byggnaden. Och jag tror att det hjälpte, för vi fick ett rum på 33e våningen. Det är värt att fråga!

Republiken Koreas provisoriska regering

Eftersom Japan ockuperade Korea under åren 1910 till 1945 bildade Korea en exilregering i Shanghai, som senare flyttade till Chongqing. I Chongqing finns byggnaderna som exilregeringen satt i bevarade, och fungerar nu som ett museum. När vi besökte museumet fick vi en guidad tur på koreanska av en koreansk högstadiestudent som jobbar där som volontär. Det var mycket uppskattat, och intressant att höra om historia som för mig är helt okänd. Läs mer här: Provisional Government of the Republic of Korea

Provisional Government of the Republic of Korea.

Till vänster: Sydkoreas president på besök år 2017. Till höger: frihetskämpar 20 dagar innan Koreas frigörelse från den japanska ockupationen år 1945.

Samma trappa: Minjeong och Osvald år 2019.

Nudlar

Vad är ett besök i Kina utan mer nudlar? Nudlar till frukost och nudlar till lunch.

Nudlar med kikärtor och köttfärs. Jag blir hungrig bara jag ser denna bild...

Spicy nudlar, sojamjölk och en söt efterrättspudding i karamellsås. Ge mig. Nu.

Mer mat

Minst åtta olika rätter + efterrätt. Till lunch. Tack Xin!

Middag vid ett snurrande bord innan båtturen. Vi försökte betala, men fick inte! Precis som i Korea...

Traditionell Chongqing-hotpot

Vi träffade även Xins föräldrar och åt Hotpot på deras favoritrestaurang, som ligger nära deras lägenhet (och gångavstånd från vårt hotell). Till den här grytan serverades det klassiker som ko-mage, lunga, ank-inälvor och andra spännande delar som vi inte äter särskilt ofta (eller snarare aldrig) i Sverige. Givetvis serverades det i en otroligt spicy buljong. Och när vi nästan hade ätit upp ank-inälvorna blev Xins föräldrar väldigt entusiastiska och beställde in påfyllning eftersom vi verkade gilla det. Men vi gillade det faktiskt. Både jag och Minjeong tycker på riktigt om liknande mat, och äter det ofta även i Korea. Vilket var tur för oss. För om vi inte hade kunnat äta inälvor av olika slag hade denna middag blivit jobbig både för oss och Xin och hans föräldrar... Men nu kunde vi som tur var njuta av den tillsammans. Stort tack till Xin med föräldrar för gästvänligheten! Den här upplevelsen hade vi inte kunnat få utan er.

Ank-inävlor. Mums? Mums!

Kinesisk 50%-ig sprit.

Xins föräldrar och Minjeong.

Xin med föräldrar. Och en stor Hotpot.

Hotpot i Chongqing är indelad i 9 sektioner så att man kan hålla koll på var man la i sin mat. 

Mums. Långa inälvor.

Chengdu-hotpot i Chongqing

Eftersom vi missade att äta en traditionell Chengdu-hotpot i Chengdu bad vi Xin ta med oss till en son i Chongqing istället. Det speciella med Chengdu-hotpot är att man går och hämtar spett med kött och grönsaker själva från kylskåpen i restaurangen, varefter man doppar dem i grytan. När man sedan ska betala väger personalen helt enkelt spetten för att räkna ut hur mycket det kostade. Smidigt, billigt och gott! Vi satt där i flera timmar, tog många rundor påfyllning och drack flera flaskor kinesisk alkohol och öl. Gissa vad det kostade? 100 kr per person. Galet prisvärt.

Grönsaker, kött, anktungor, nudlar, spett, spett och mer spett.

En sån blir bra! Och en sån! Och låt oss testa denna!

Xin visar hur man ska doppa i grytan.

Vägning av spetten.

Lokalbryggd öl och bra bar

Överallt på restauranger var den enda ölen som serverades väldigt svag och blaskig. Den passade förvisso bra med maten, men vi var ändå sugna på seriösare öl. Som tur var kände Xin till en pub som också har ett eget bryggeri, dit vi givetvis åkte. När vi kom dit visade det sig att bartendern pratade perfekt engelska och vi började prata bryggning av öl då jag sa att jag brygger hemma i Sverige. Han bjöd till och med in mig att besöka bryggeriet vid tillfälle. Tyvärr var det dock vår sista kväll, så vi hann aldrig besöka det. Nästa gång lovar vi att besöka bryggeriet också.

Första riktiga ölen i Kina!

Xins favorit-cocktail-bar.

Cocktail med sichuan-peppar. Varför inte?

Vad får det lov att vara?

En Chongqing-special-cocktail! Med rök och allt!

Detta var slutet på Kina-delen för den här gången. Tack för att ni läste!

Innan vi tog en taxi till flygplatsen kom Xin med presenter, Hotpot-bas från restaurangen vi var på med hans föräldrar.

Tack igen Xin för de här dagarna i Chongqing!

Chengdu i Sichuan-provinsen i Kina: Spicy!

Jag och Minjeong gillar att resa. Och vi gillar stark mat. Och vi gillar att upptäcka nya ställen. Var passar då bättre att åka än till Sichuan-provinsen i sydvästra Kina? Och mer specifikt huvudstaden Chengdu.

Chengdu har alla kanske inte hört talas om, speciellt inte borta i Sverige. Men det är Kinas fjärde största stad, med 14 miljoner invånare. Ganska stor alltså.

Totalt spenderade vi fyra nätter i Chengdu, och fokuserade mest på att äta god mat blandat med lite vanligt turistande.

Mapo tofu och Kung Pao-kyckling

Både Mapo tofu och Kung Pao-kyckling kommer från Sichuan. Efter lite sökande hittade vi restaurangen där Mapo tofu tydligen ska ha skapats på 1800-talet: Chen Ma Po Dou Fu (陈麻婆豆腐老店).

Jag och Minjeong bläddrar igenom en enorm meny.

Att bläddra fram rätterna gick bra, då det fanns bilder på allting. Sen blev det betydligt svårare, då man behövde skriva beställningen själv, på kinesiska, på en lapp. Som tur är har Minjeong lärt sig att skriva och läsa en del kinesiska tecken i Korea eftersom dem ursprungligen användes även där.

Minjeong skriver vår beställning på kinesiska.

Kung Pao-kycklingen. Stark och god. Och otroligt mycket chili.

Det viktigaste: riktig Mapo tofu!

Denna Mapo tofu smakade inte som någon jag har testat tidigare. Den hade en betydligt djupare och kryddstarkare smak, och tofun var mjuk och len. Kombinationen med ris är helt perfekt, då det icke-saltade riset balanserar upp den ganska salta och starka Mapo tofun på ett bra sätt. Efter en sked av Mapo tofu vill man ha en sked ris. Och sen vill man ha ytterligare en sked Mapo tofu. Och så fortsätter det. I Korea har man faktiskt ett uttryck för rätter som får en att äta sitt ris extra snabbt: ris-tjuv (밥도둑, bap doduk).  Denna Mapo tofu var definitivt en ris-tjuv.

Den blaskigaste öl jag någonsin druckit (på riktigt). Men den passade bra till maten ändå!

Nudlar

Nudlar är också vanligt att äta. Och billigt är det. En enorm skål med starka nudlar med kanin-kött kostade 20 yuan = 27 kronor. Och det var större portioner än vi kunde äta upp.

Kanin-nudlar och biff-nudlar.

Ögonbön-nudlar, Dandan-nudlar och chili-wontons. Till frukost. :)

Kräftor

Kräftor? Äter vi inte bara kräftor i Sverige? Nope! Tänk på vart kräftorna vi äter i Sverige brukar komma ifrån. Just det, Kina och Turkiet. Så då är det bara naturligt att det finns kräftor i Kina också. I Kina äter man inte kräftor kokade i dill tillsammans med nubbe och lustiga hattar. Här äter man dem med... Chili!

Kräftor i lösvikt på en marknad.

Tillagade kräftor på restaurang. Spicy spicy!

Lite kall öl för att coola ner.

Små musslor och kräftor. Utan nubbe.

Kinesisk hotpot

Hotpot (eller eldgryta på svenska, men vem säger det?) äter man både i Kina, Korea och Japan. Men den skiljer sig mellan länderna, där den japanska inte är stark alls, och den kinesiska är den överlägset starkaste. Den koreanska ligger någonstans mitt emellan, beroende på vilken typ man äter.

I den kinesiska varianten har man i frikostiga mängder av chili och sichuan-peppar. Chilin är stark, och sichuan-pepparn har en lite syrlig smak och får ens mun och läppar att domna. Skum känsla men mycket gott!

Kolla mängden chili i den här grytan.

Trots en lång träning i att äta stark koreansk mat var den här eldgrytan nästan på gränsen för stark för både mig och Minjeong. Men vi kämpade på ändå. Hela konceptet där man sitter runt en gemensam gryta där man själv kokar kött och grönsaker tillsammans är väldigt socialt och trevligt. Man lagar mat, äter, pratar, dricker, softar, tänker, njuter... Det är därför jag gillar koreansk barbecue också! Måltiden blir en helt annan upplevelse än om det bara dukas fram en färdig tallrik med mat.

På gränsen till för stark!

Frukost

Frukost här består inte av filmjölk och kaffe. Här äter man andra saker, bland annat fyllda crepes (jianbing) och varm sojamjölk.

Minjeong har lyckats tyda menyn och beställa en Jianbing!

Fyllt bakat bröd.

Tidigare beställning med varm sojamjölk. Väldigt gott denna regniga morgon!

Efter att ha skickat bilderna på vår frukost till min kinesiska kollega fick vi följande svar: "Haha you are living like a local :D". Vi tar det som ett betyg på att vi valde rätt frukost.

Tåg till Chongqing

Fem dagar senare var det dags att åka vidare till Chongqing, där vi sedan skulle möta ovan nämnda kollega från Kina, Xin.

Vanlig morgon på tågstationen.

Kan ni hitta Minjeong på följande bild? Hon är där, jag lovar!

Hitta Hugo Minjeong!

Detta inlägg blev mest om mat, då vi var mest intresserade av det i Chengdu. I Chongqing blev det lite mer traditionell sightseeing dock, men det kommer i nästa inlägg.

Ses i Chongqing!