fredag 6 augusti 2010

Brygge: Fina torn, god öl och roliga guider

Hej hej!

Vi har alltså varit i Brygge. Det ligger i västra Belgien. Anledningen att vi åkte till Brygge heter "In Bruges". Det är en väldigt bra mörk komedi om två yrkesmördare som åker till en liten stad i Belgien på något slags uppdrag. Brygge visar sig vara en fin gammal medeltidsstad, vilket gjorde att vi också ville åka dit. Ni borde se filmen förresten!

Det första vi gjorde när vi kom till Brygge efter att ha checkat in på vandrarhemmet var att besöka det stora tornet i staden, Belfry-tornet.

Tornet på dagen. (Det lutar faktiskt på riktigt, men bara 1.5 meter. Inte lika illa som på bilden.)
Utsikt över staden och en kyrka.
Tornet på natten.

Dagen efter vårt Belfry-besök tog vi en gratis guidad "In Bruges"-tur genom staden. Turen visade dels vart olika scener var inspelade men även traditionell historia om staden. Filmen måste förresten lugnt ha bidragit till att öka turismen till staden. Båda de andra paren i vårt rum hade också åkt till Brygge på grund av filmen och det fanns även citat inristade från filmen uppe i tornet. Försäljarna i staden kan tacka filmskaparna för alla nya inkomster!

Vår galna och roliga guide.
Vi framför kanalerna. Fotograf: Den galna guiden.

På kvällen gick jag sedan på en ölprovning som anordnades av samma guide. Tor avstod från att dricka öl, han var inte särskilt sugen på det. Eller dricka något i allmänhet. Han hängde på rummet medan jag stack iväg och testade belgisk öl, vilket var helt lugnt för honom.

Den galna guiden igen, den här gången guidandes genom ölens värld.

Vi testade 5 olika ölsorter, varav Westmalle var min personliga favorit. Det är en trippeljäst ljus 9.5-procentig trappist-öl. Att det är en trappist-öl innebär att den är bryggd av ett gäng munkar i ett kloster. 9.5-procent låter starkt, vilket det är, men den smakade inte så mycket alkohol faktiskt. Den smakade bara väldigt mycket och väldigt gott. På bilden ovan är det ölen längst till vänster.

Kvällen avslutades sedan med pommes frites (vilka kommer från Belgien), hamburgare och en nattlig fotorunda.

Allt som allt var Brygge en trevlig liten mysig och fin stad. Trots en del turister var det inte samma turistkänsla som i t.ex. Venedig, vilket gjorde att man kunde njuta av kanalerna och vyerna på riktigt. Priserna var också helt okej om man bara letade runt lite.

Har ni sett filmen? Åk till Brygge! Har ni inte sett filmen? Se filmen och åk till Brygge! Vill ni inte se filmen? Åk till Brygge ändå!

Brygge är vackert på natten.

måndag 2 augusti 2010

Paris: Helt lagom turistande

God dag!

Äntligen kommer inlägget från Paris! Vi spenderade tre dagar i Paris, huvudstaden som har så mycket att erbjuda. I Paris kan man göra allt från att äta croissanter, gå upp i kända torn, besöka museum, ströva runt eller helt enkelt gå på bio. Det mesta andra man önskar göra finns också. Vi hittade en bra blandning mellan kultur och... kultur.

Innan ni tittar på den stora bilden nedan (som ni redan har tittat på ändå), gissa vad vi började med att besöka!
Ett litet okänt torn... Eller?

Eiffeltornet så klart! Vi måste ju vara lika mainstream som alla andra turister tänkte vi. Tornet sträckte sig ganska högt upp i luften, och först gick vi upp två våningar för att sedan ta hissen upp till den tredje och högsta våningen (man kan bara åka hiss dit).

Väl uppe i tornet fick man som vanligt som när man är uppe i höga torn; schysst utsikt.
Den fina utsikten...
... som Tor beundrar.

Väl uppe i Eiffeltornet fick vi syn på Triumfbågen. Varför inte gå dit?
Triumfbågen!

Men först det givna poserandet framför Eiffeltornet. Eller ja, "poserande". Snarare, "stå-framför-valfri-stor-byggnad-och-bli-fotad". Vi får jobba lite på våra poseringsskills!
Tornet är mäktigare i verkligheten än vad det ser ut på bild. Och jag var gladare i verkligheten än vad jag verkade på bilden.
Under triumfbågen återfinns den okände soldatens grav.
Efter att ha klarat av Eiffeltornet och Triumfbågen gick vi hem och la oss sov... Eller inte! Vi hade mycket kvar för dagen att besöka! I en väst till östlig runda i Paris är det ganska lagom att ta Louvren efter Triumfbågen. Paris är för övrigt perfekt att utforska till fots. Många av sevärdheterna ligger ganska koncentrerade, och det finns hela tiden mycket att se, både i form av byggnader och människor.

Vi har hittat Louvren! Och solen har hittat Tors ögon.

I Louvren finns, för de som inte vet, många olika konstverk och skulpturer från en mängd olika konstnärer. Den för mig mest kända är Mona Lisa av Leonardo da Vinci. Efter det obligatoriska Mona Lisa-besöket strövade vi sedan runt en stund och bara kollade på allt annat som Louvren har att erbjuda. Efter att ha sett många olika fina och intressanta målningar och statyer kunde vi konstatera att Louvren var ett riktigt bra museum. Dels var inträdet gratis för ungdomar från EU-länder (tack för det!), och dels var det mycket mer avslappnad stämning där jämfört med t.ex Vatikanmuseerna. Det var mycket folk, men inte lika knökfullt som det var i Vatikanen. Man kunde också ströva fritt till skillnad från den förbestämda gången som fanns i Vatikanen.

Störst folksamling var det självklart vid Mona Lisa. Hon hälsar förresten!
Längst där inne; Mona Lisa. Lika glad som vanligt.
Ett exempel på en intressant staty.
"Hey, something is wrong here!"
Fortsätter man i östlig riktning når man sedan fram till Notre-Dame. En ganska stor och känd katedral.
Inne i katedralen. Återigen var det gratis inträde (för alla den här gången), och en snabb kö. We like!

Det här var faktiskt allt vi hann med i Paris vad det gäller besökande av museer och byggnadsverk. Man skulle kunna spendera många dagar i Paris med att utforska allting, men lite måste vi ju spara till nästa besök! Kvällarna spenderade vi med att titta på annan sorts kultur, det vill säga filmer på bio. Vi såg Inception, Toy Story 3 och Predators. Inception var en intressant film med svår handling, Toy Story 3 var en skön animerad film med lätt handling och Predators var en cool film med lättfattad hård action. (Detta är för övrigt hur man recenserar tre filmer med en mening!)

På biografen testade vi även popcorn med socker. Det låter ganska konstigt tycker ni (och det tyckte vi också). Men sockerpopcorn var gott! Det blir uppenbarligen lite sötare än saltade popcorn, men som söta snacks fungerade det faktiskt. Testa det vid tillfälle!
Sockriga popcorn. Galen åsna.

Utöver detta vandrade vi runt och kollade in staden och människorna.
Detta är den sunkigaste gamla Minicoopern som jag har sett!
I Paris hittar man många tiggare, både riktiga uteliggare och professionella tiggare. De professionella tiggarna återfinns där alla turister finns, men lämnar man bara de största gatorna försvann dem.
Tiggare med två hundvalpar. Känner ni inte begäret av att ge honom pengar? Stackars hundar.

Sammanfattningsvis är Paris en stor och intressant stad. Många turister vid de stora turistmålen, men söker man sig en bit bort hittar man både lugnare gator, fler riktiga butiker och restauranger med god mat som inte säljs till de vanliga turistpriserna. Vi var bara till några av de åtskilliga byggnader och museer man kan besöka, men valde att ta det någorlunda lugnt istället för att stressa runt bara för att kunna bocka av fler saker på att-göra-listan. Nu har vi besökt några av de saker vi ville besöka i lugn och ro, samt har flera intressanta saker kvar till nästa gång.

Ha en bra dag önskar vi från tåget som just nu ligger och glider i 300 km/h på väg till Brygge!

(Jag publicerar för övrigt det här inlägget från puben i vårt vandrarhem i Brygge, men det blir nästa inlägg)

torsdag 29 juli 2010

Basel: Sören och nöjespark

God morgon!

När jag skriver det här är det den 29e juli på morgonen. Vi sitter på ett TGV-tåg till Paris, vilket är ett snabbtåg. Snabb- och direkttåg. Den här gången kan vi alltså inte bli försenade och missa några anslutningståg!

De senaste dagarna har vi varit hemma hos Sören och Jonte i Basel i Schweiz. Sören är en kompis från Sverige, så vi tyckte det lät som en bra idé att åka och besöka honom. Trevlig har det också varit! Sören och Jonte delar på en väldigt skön trea med två sovrum och ett stort vardagsrum. Jag och Tor har sovit på sofforna i vardagsrummet, vilket har varit helt okej. Gratis och inte särskilt obekvämt faktiskt

Från vänster: Tor, Jonte och Sören.

Första kvällen körde vi den vanliga rundturen på stan. Vårt intryck av Basel är att det är en stad som påminner ganska mycket om t.ex. Uppsala , i alla fall nere i centrum. Det är en lugn och ren stad, inte lika skräpig som t.ex. Neapel. Folk är även duktiga på engelska eftersom Basel ligger nära Frankrike och Tyskland och många utlänningar jobbar i Basel.

Osvald spanar in Basel.

Vi stannade ganska länge i Basel, från söndag till torsdag, vilket gjorde att vi även hann med ett heldagsbesök till nöjesparken Europa-Park som låg en timme in i Tyskland. Den nöjesparken har tydligen Europas största berg-och-dalbana samt många andra attraktioner, vilket gjorde ett besök dit ganska givet. Sören och Jonte hängde dock inte med, eftersom de behövde åka och jobba som vanligt. Båda jobbar på flygplatsen som flygplansmekaniker, och för tillfället endast med små privatjetplan.

Europa-Park har teman från olika europeiska länder, så t.ex en del har Frankrike-tema, en del Spanien-tema och en del har Skandinavien-tema. Den skandinaviska delen var dock lite väl fokuserat på Norge då den hade en norsk flagga och snackade väldigt mycket om norska saker. Oavsett det skumma Norgefokuset var den delen skön ändå.

Norges flagga? Den! ;-)

Det fanns bland annat en schysst berg-och-dalbana med en riktig loop!
Vågar ni åka loopen?

Nöjesparken var faktiskt den bästa jag har varit på, om man bortser från de väldigt långa köerna som fanns överallt. (Kanske för att parken är så bra...) Parken hade många olika attraktioner, för alla åldrar. Särskilt dyrt var det inte heller. 35€ för inträde vilket också innebär att man får åka vad man vill och hur mycket man vill. Det fanns även många stora sköna berg-och-dalbanor både med och utan loopar. Hur många stora berg-och-dalbanor finns det på Gröna Lund? En?

Det är också den första nöjesparken jag har varit på där man faktiskt kan bli blöt. Vi åkte "Wildwasser-något" vilket var flottar som åkte runt på en bana full med vatten.
Det är blött, kallt och kul!
Vi satt längst fram, och blev blötast.

Nöjesparken får helt klart godkänt, och kan lugnt rekommenderas om ni råkar ha svängarna förbi Rust i Tyskland.

Bortsett från nöjesparkbesöket har vi mest tittat på film, spelat spel, tagit någon runda på stan samt tagit det lugnt. Laddat inför Paris helt enkelt! Nu börjar vi för övrigt närma oss Paris. Dags att avsluta!

Har ni fler tips till Paris är det för övrigt dags att berätta dem nu. Något speciellt man borde besöka? Äta? Göra? Vi är här i tre nätter. Lämna kommentarer!

Ha det bra hemma i Sverige!

söndag 25 juli 2010

Milano: Det oplanerade och korta besöket

Tjenare!

På grund av ytterligare en tågförsening fick vi spendera en natt i Milano. Tåget i fråga var det första tåget vi tog från Cannes, ett pendeltåg, vilket blev försenat på grund av problem på spåren. Detta gjorde att vi missade tåget från Ventimiglia och senare sista tåget från Milano till Basel.
Stationshuset i Milano. Lite större och mäktigare än i Stockholm!

Den här gången blev det dock ingen natt på gatan, utan istället tog vi in på första bästa hotell. €70 kostade ett rum på ett trestjärnigt hotell nära stationen. Killen (mannen) i receptionen tror jag såg att vi var lagom fattiga backpackers (och verkade inte ha jättemånga gäster), och gav oss en ganska bra discount på rummet. Dubbelrummet med två sängar skulle ha kostat €250 men vi fick det för €70. Helt okej tycker vi!

Det trestjärniga hotellet, Hotel Augustus.

Lite oroliga var vi när vi insåg att rummet låg på våning -1, och ett tag trodde vi att vi skulle få sova i förrådet i källaren, men rummet var faktiskt riktigt schysst. Det bästa, största och fräschaste rummet hittills, och vi hade till och med fönster!
Stort och skönt rum!

Ett allmänt tips om man reser runt i Europa och t.ex Italien är att ha med en adapter för europakontakter. Detta gäller både för vissa tåg och även hotellrum. Till min dator jag använder, och även mobilladdaren, har jag europastickproppar (de är lite tunnare) vilka har fungerat överallt. Tors dator har däremot en vanlig jordad stickpropp, och de piggarna är tydligen lite tjockare, vilket har gjort att den inte har fungerat överallt. En enkel och billig adapter (vi har ingen än) eliminerar dock det här problemet. Förutom det här problemet har vi inte stött på några andra svårigheter än så länge.

Milano i övrigt, av det lilla vi har sett, har verkat vara en skön stad. Det var stora fina hus och lugnt på gatorna. Varken slummigt eller skräpigt. Många trevliga kaféer fanns det också. Efter en middag som faktiskt fick tummen ner (tråkig smaklös mat),
Tummen ner för den maten!
 Satte vi oss på ett kafé för lite glass och en kopp te.
Den första koppen te jag har druckit på flera veckor. Det var vanligt svart te med lite citron i, och vad gott det var!

Eftersom vi kom till Milano på kvällen hann vi inte göra mycket mer än att äta och fika, vilket kändes ganska lagom. Just nu sitter vi för övrigt äntligen på tåget till Basel. Tor sitter och tittar på en pokervideo och jag skriver blogginlägg. En av de skönare resorna hittills tycker både jag och Tor. I Basel ska vi besöka Sören och sova hos honom några nätter, innan det bär av mot Paris där vi återigen ska möta upp de svenska backpackarna som vi mötte i Italien. Mer om Basel i nästa inlägg!

Ha en trevlig dag önskar bröderna Ivarsson från sin sköna tågresa!

Cannes: Spännande nätter i en dyr fin stad

God afton!

Nu är vi (för min del i alla fall) exakt halvvägs in i tågluffen vad det gäller antalet dagar. Tiden går fort! Som ni vet från förra inlägget ville vi åka till franska Cannes för att bada lite, efter ha misslyckats med det i Neapel. Vi begav oss alltså iväg från Neapel på förmiddagen på en tågresa som var planerad att ta runt 12 timmar. Först tåg till Milano, sedan tåg till Ventimiglia (vi hade aldrig hört talas om det stället, men fortfarande i Italien) och slutligen tåg till Cannes. Det var i alla fall planen. Problem uppstod dock när vi någonstans i Italien blev stillaståendes på en station, långt innan vi var framme i Ventimiglia. Först trodde vi att det bara var ett planerat stopp, men sen insåg vi att det var något annat på gång. Vi gick ut ur tåget och pratade med konduktören samt kollade på skyltarna. "Ritardo delay 45'" stod det, vilket senare ändrades till följande:
90 minuters försening!

Vi skulle alltså bli försenade med 90 minuter, vilket innebar problem för oss då vi ursprungligen skulle ha haft 30 minuter på oss att byta tåg i Ventimiglia. Tåget från Ventimiglia var nämligen det sista tåget för dagen. Väl framme i Ventimiglia fick vi höra att det skulle sättas in en buss istället, så allting var faktiskt lugnt. Hotellet vi hade bokat skulle ha sin reception öppen dygnet runt stod det på deras webbsida, vilket gör att det bara är att komma dit och hämta ut nycklarna. Trodde vi i alla fall. Efter en galen bussfärd (och en liten vilsen promenad i Cannes) kom vi fram till hotellet vid 4 på natten. Äntligen skulle vi få krypa ned i våra sängar! Ni kan ju dock gissa huruvida de öppnade eller inte när vi ringde på... Efter några minuters ringande på dörren och telefonen insåg vi att vi inte skulle bli insläppta den natten, trots vad som stod på hotellets webbsida och trots att vi hade betalat över 700 kronor för sängarna.

Kom igen då, öppna nu!


Trötta och hungriga begav vi oss istället till tågstationen som låg rakt över gatan för att köpa lite kex från Selecta-automaten och sitta ner ett tag. Som sällskap på stationen återfanns en alkoholiserad och pratglad amerikan, två svenska översminkade tjejer i korta kjolar, tre spännisar med sönderslagna näsor, en italiensk kille i en fin bil, en biffig italiensk säkerhetsvakt samt två svenska backpackers som vi mötte i Ventimiglia. Vi kunde dock inte göra annat än att skratta över det faktum att här satt vi, i det fina Cannes, mitt i natten, och tittade på huset som hade två sköna, men tomma, sängar. Sängar som vi hade betalat dyrt för. Det är kanske här andra blir sura, tappar humöret över att det går dåligt, men inte vi. Nog för att det är ganska mycket pengar bortkastade, att hotellet borde haft öppet, att vi antagligen borde har ringt och dubbelkollat samt att det inte är jättebekvämt att sitta på en tågstation mitt i natten, men vårt goda humör försvann inte. Det är mycket roligare att bara skratta över hur rolig situationen faktiskt var!

De följande 4 timmar innan hotellet öppnade spenderade vi med att först sitta vid stranden en stund:
Våra svenska backpackerkompisar som följde med från Ventimiglia samt jag.

Tor, varken jättepigg eller jätteimponerad av att jag drog en dryg blixt i ansiktet på honom. Dock glad i övrigt.

För att sedan hänga två timmar på kafeet som låg i samma byggnad som hotellet. Och när jag skriver hänga menar jag verkligen hänga. Hänga över borden.
Klockan var cirka 7 på morgonen, hotellet öppnade inte förrän en timme senare, och vi var ganska trötta efter en lång resa och en lång natt.

Klockan 8 öppnade slutligen hotellet, vi gick och la oss för att sova ikapp lite och våra kompisar åkte till Nice för att checka in på sitt hotell. Den långa jobbiga natten var över, och vi var äntligen på riktig i Cannes!

Cannes!

Cannes
Rummet var som de flesta tidigare rum. Ett ganska litet rum med en dubbelsäng och privat toa/dusch samt en liten balkong. Fräscht var det dock, och vi hade inget att klaga på. Mer intressant är dock själva Cannes!

Genast insåg vi att det var ganska stor skillnad på Cannes och vårt senaste ställe, Neapel. I Cannes är husen är fräschare och finare, folk kör inte som totala idioter, det finns fler dyra märkesbutiker och framförallt; stranden är stor och fin!
Vi spenderade några sköna timmar varje dag med att sola, bada och bara koppla av vid stranden.
Palmer, varmt vatten och mycket folk. Precis som en riktig strand ska vara!

Vill man inte bara ligga vid stranden kan man t.ex besöka hamnen och titta på alla enorma lyxyachtar. Detta är den största yacht jag har sett i hela mitt liv:
En trevånings lyxyacht (som efter lite googlande) visade sig vara till salu för 45 miljoner euro. Man kanske borde slå till!
 Den har till och med en helikopterplatta!

Vill man inte titta på båtar kan man t.ex besöka huset där filmfestivalen i Cannes går av stapeln, eller i alla fall gå runt utanför. Överallt fanns dessa skådisskyltar där man kan fota sina kompisar:
Jag fotar en okänd fotograf som fotar en annan (för mig) okänd människa bredvid en inte helt okänd skådespelare.

Eller varför inte posera lite på röda mattan?
En hel grupp okända människor på röda mattan! Paparazzifotografen Osvald kommer att kunna sälja de här bilderna dyrt! ;)

På natten kan man också sitta vid vattnet och titta ut över staden och vattnet.
Cannes at night!

 Eller titta på båtarna igen.
Jag, Alex och Rickard (svenska killarna som kom på besök från Nice) beundrar båtarna på kvällen

Sammanfattningsvis var Cannes dyrt men fint. Både jag och Tor trivdes här mer än i det galna Neapel, vilket gjorde att vi sammanlagt stannade här 3 i nätter. För de som gillar shopping finns det många dyra märkesbutiker, men vi nöjde oss med att bara vandra runt och titta, bada på stranden, äta glass och äta på restaurang. Det var skönt att bara koppla av lite!

Nästa inlägg kommer att handla om resan till Basel samt besöket där. Vi rör oss norrut igen med exakt två veckors restid kvar. Dock har vi så många ställen vi vill besöka (och tiden flyger iväg) så vi tror inte att det kommer att vara några problem med att använda upp den här tiden.

Jag har två minuters internettid kvar, ingen tid för att korrekturläsa direkt. Hoppas inlägget är bra ändå! :)

Ha det bra!

fredag 23 juli 2010

Neapel: Galen trafik, vulkaner och pizzor

Hej på er!

Just nu sitter vi på ett tåg från Neapel på väg mot Milano där vi sedan ska byta tåg och åka till Cannes. Beräknad restid för den här resan är 11.5h, men det är inte vad det här inlägget ska handla om. Det här inlägget ska handla om vårt besök i Neapel. Anledningarna till att vi åkte till Neapel var bland annat för att det skulle vara fint där, det ligger vid kusten (vi ville bada), man kan besöka vulkanen Vesuvius samt mest för att vi kan. Pizza kommer också ursprungligen från Neapel och den ska vara riktigt god där. Många bra anledningar helt enkelt, vilket gjorde att vi hoppade på tåget mot Neapel.

Väl framme i Neapel var det första som slog oss när vi gick ut från tågstationen att trafiken är helt galen. Vi hade läst att trafiken skulle vara ganska vild, men inte så här vild. Det är bilar, mopeder och människor precis överallt, och som fotgängare har man inte mycket att säga till om. Folk tutar, kör mot enkelriktat (vi såg det med egna ögon), kör igenom rondeller åt fel håll (såg det också), respekterar inte rödljus samt struntar i att fotgängare står och väntar vid övergångsställena.

Som de svenskar jag och Tor är hade vi seriösa problem att ta oss över även det första övergångsstället. Vi väntade och väntade men ingen stannade. Lösningen blev att haka på första bästa italienska tjej som vant kryssade igenom trafiken. Ingen vill ju köra på en tjej resonerade vi. ;-) För att ta sig över övergångsställena här behöver man verkligen försöka hitta en lucka i flödet av bilar, kliva ut i gatan och sen hoppas på att folk stannar. Lite skillnad (och mycket läskigare) än i Sverige kunde vi lugnt konstatera.

Mopeder, bilar och folk (i det här fallet en trafikpolis) överallt!
Många av bilarna som vi såg hade krockskador och bucklor. Jag skulle inte vilja köra en fin bil i Neapel.

Efter den galna trafiksituationen hittade vi en lokalbuss som tog oss till vandrarhemmet/hotellet. Vi råkade för övrigt planka på bussen. Som i många andra städer behöver man köpa en biljett innan man kliver på bussen, men det visste inte vi. Busschauffören tyckte säkert att vi var snurriga turister som kom och viftade med pengar på bussen, när det är en biljett man behöver ha. Vi klarade oss dock från alla kontrollanter och anlände sedan till vandrarhemmet.

Ginger beer, en läsk jag hittade i en butik. Den smakar precis som ingefärskolorna som finns att köpa (pappa vet vilka jag menar). Fungerar dock inte riktigt som läsk.

Det var återigen ett vandrarhem men ett privat rum som vi bodde på. Alla delade sovrum var redan fullbokade, vilket gjorde att vi fick ta ett privat rum igen. Den här gången fick vi dock egna sängar. Schysst! Vandrarhemmet var väldigt fräscht, och med en skön backpacker-känsla trots vårt privata rum. På övervåningen fanns det nämligen ett gemensamt vardagsrum och kök med mycket folk i. Återvänder jag någonsin till Neapel är det lugnt ett ställe jag kan tänka mig att bo på igen. Receptionisterna var också trevliga och hjälpsamma, vilket alltid är bra när man kommer som en lost backpacker utan någon koll på de närliggande områdena.

Tors säng och saker. Min säng fanns på andra sidan kameran.

Efter en skön natts sömn på vårt sköna rum med skön aircondition var det dags att bestämma oss för vad vi skulle göra. Vårt val stod ungefär mellan att åka till Pompeji eller Vesuvius. För att få ut något av Pompeji känns det som att man behöver ta en guidad tur, och det har vi redan tagit så många hittills. Valet föll alltså på Vesuvius. Efter en liten pendeltågresa och sedan en galen bussfärd upp mot Vesuvius blev vi avlämnade för att gå den sista biten. Gångvägen upp var en kilometer lång samt en ganska hög stigning.

Upp upp! Beväpnad med en vandringsstav tar sig Tor upp för berget.
"Är vi framme snart?"

Väl uppe vid kratern insåg vi (okej, vi visste det sedan innan) att vulkanen faktiskt bara är en stor (stor!) grop med grus. Kanske inte det mest upphetsande att besöka, men under ytan lever vulkanen. Utsikten från vulkanen över staden och bergen gör besöket dock väl värt det. Även vetskapen om att man faktiskt har varit vid en vulkan. Tydligen har Vesuvius inte haft ett utbrott sedan andra världskriget, vilket är det längsta uppehållet den har haft på 500 år. Berget laddar, och snart smäller det, och då smäller det högre än förra gången!

Den stora gropen med grus, Vesuvius.
"Här, ta lite mer grus!"

Helt död var dock inte vår kära grop med grus. Ser ni samma sak som jag gör? Det kom faktiskt ut rök ur berget!
Något där under lever faktiskt.

Vi fick även med den givna gruppbilden. I bakgrunden ser man staden och vattnet.
"Excuse me, can you take a picture of me and my brother?"

Efter besöket uppe vid kratern var det dags att gå ner igen. Tur att nergången inte är lika jobbig som uppgången! Väl nere insåg jag att mina skor hade bytt färg. Låt mig presentera den nya versionen av mina svarta Nikeskor:
"Nike - Grus edition"

Väl hemma vid hotellet igen hade nästan hela dagen gått, så det var läge att äta något. Vad äter man förslagsvis i pizzans hemstad Neapel?

Pizza!
Tor och en god pizza.

Pizzorna var väldigt goda, och helt klart den godaste jag har ätit hittills på den här resan. Pizzorna i Rom var lite torrare och tråkigare, medan den här var saftig och god och smakade mycket. Dock tar den inte priset för den bästa pizzan jag har ätit. Jag vet inte vart jag har ätit min godaste pizza någonsin (någonstans i Sverige (tyvärr?)) men jag vet att Neapelpizzan inte var den godaste hittills. Pizzan var god, men vinner gör den inte. Dock kan den helt klart rekommenderas, så besöker ni Italien; åk till Neapel och ät pizza (och besök alla coola platser)!

Äkta pizza från Neapel. Äkta Osvald från Sverige.

På kvällen ville vi sedan gå och bada. Vi frågade receptionisten om det fanns någon strand i närheten, och visst, det gjorde det. "It's full of rocks" sa han, men det borde ju vara lugnt. Trots att det är lite stenigt kan man väl bada tänkte vi, så vi vandrade iväg mot stranden. Väl framme vid stranden insåg vi att det inte var så mycket av en strand utan mer en pir full av stenblock vid hamnen. Vattnet var även fullt av sopor och krabbor vilket gjorde att vi fegade ur, som de fega svenskar vi är. Besvikna som vi var vandrade vi tillbaka till hotellet (genom parken som var full av uteliggare, sopor och döda fåglar) för att istället ta varsin skön dusch. Vi kunde i alla fall nöjt konstatera att det var vår sämsta badutflykt någonsin!

Italiensk öl, Nastro Azzurro. Den var god, men slår inte den slovakiska ölen.

Anledningen till att det inte blev så många bilder från Neapel är att jag inte gick med kameran uppe särskilt mycket. Jag har läst en del om att det förekommer mycket stölder och liknande, vilket gör att det inte är helt kul att vifta med en stor kamera. Uppe vid Vesuvius kändes det dock lite säkrare att ha kameran framme. Vi klarade oss trots stadens kriminalitet bra både med tanke på stölder och trafiken och vi blev varken av med saker eller vår goda hälsa under hela Neapelbesöket.

Den misslyckade badutflykten är för övrigt en av anledningarna till att vi åker mot Cannes nu. Där har vi hört att det finns en stor fin strand vilken vi har för avsikt att besöka. Staden verkar även rätt intressant i övrigt med filmfestivalen som går där varje år och allt sådant.

Shameless filler-bild:
Tor kan få flaskor att sväva bara genom att vifta med händerna!

För att sammanfatta Neapel var det ganska slummigt/skräpigt och mycket trafik inne i själva staden. Ute vid Vesuvius var det fint, och jag antar att det även är det vid Pompeji och andra ställen som ligger utanför staden. Nästa gång är fler utflyker ut från staden givna, men det hade vi inte tid/ork med den här gången.

Nu är det återigen dags att packa ner datorn eftersom vi snart ska av tåget, och det här inlägget redan har blivit det längsta hittills (i alla fall vad det gäller mängden text). Hoppas ni läste hela och tyckte det var intressant. Som vanligt får ni gärna lämna kommentarer och synpunkter eller bara hälsningar! Jag vet att det finns folk som läser som inte har kommenterat än. Kommentera nu! Direkt!

Enjoy life önskar jag och Tor, vi hörs!