Huacachina - en oas i öknen

God förmiddag och eftermiddag!

Efter vårt besök till Machu Picchu tog vi en buss från Cusco till Huacachina, en liten oas i öknen utanför den något större staden Ica, i Peru. Huacachina är 100% ett turistställe, och det finns ca två anledningar till varför man åker hit. Man kan åka på vinprovningar till de närliggande vingårdarna samt åka med en s.k. Dune Buggy över sanddynerna. Också vi, precis som alla andra, testade en vinprovning samt en tur med en Dune Buggy. Stereotypiska turister alltså. Det var kul, men vi stannade bara i två nätter. Att stanna längre än så finns det ingen anledning till.

Den här oasen är naturligt uppkommen, men nu för tiden behöver man fylla på med vatten från den närliggande staden för att hålla vattennivån tillräckligt hög. Man kan tydligen också bada i oasen, men vattnet var ganska smutsigt. Klimatet och temperaturerna har verkligen skiftat mycket på den här resan. Nu plötsligt var det galet varmt och gassande sol, mitt ute i öknen. De flesta hotell har därför egna pooler man kan bada i. Vi valde därför att bada i poolen i vårt hotell istället.

Oasen. Man kan bada och hyra en trampbåt.

Verkligen ett litet ställe.

Idylliskt på kvällen!

Vårt hotell, Hostal Salvatierra, var väldigt basic, med enkla rum och verkligen ointresserad personal. De verkade inte bry sig om sina gäster över huvud taget, dock var de inte otrevliga. Verkligen stor skillnad från de sköna backpackervandrarhem som vi har varit på, med trevlig och social personal. Rummet här var dock billigt, och någorlunda rent. Så det funkade. Och poolen var en höjdpunkt!

Poolen i vårt hotell, Hostal Salvatierra.

Vinprovning

Vi gick även på en vinprovning. Vi hyrde en taxi i två timmar som tog oss runt till två olika vingårdar. På vingårdarna fick vi höra information om tillverkningen samt smaka både rött vin, vitt vin och pisco. Pisco är en klar, destillerad sprit gjord på druvor. Peru är inte särskilt känt för sina goda viner, men de viner vi smakade var helt okej. De två vingårdar vi besökte är små, familjeägda gårdar, vilket tydligen innebär att de inte har utrustning för att tillverka torrt vin. Alla viner vi testade var alltså väldigt söta, d.v.s. dessertviner. Vi köpte med oss två flaskor av de minst söta vinerna, en flaska från varje gård, som vi sedan drack på nyår. Vinet var billigt, men det bolivianska vinet vi drack tidigare var faktiskt både billigare, och godare.

Äkta druvor!

Vi testar pisco.

Lagring för vinet, i mellan ett och två år.

Dune Buggy

Att åka med en Dune Buggy var betydligt mer... fartfyllt! Vår förare körde som en galning, och vid flera tillfällen kändes det som att vi var nära på att välta med hela fordonet. Bra adrenalinpåslag alltså.

Vi tippade inte, eller råkade ut för någon olycka, så allt som allt var det riktigt roligt. 

Lek-fordon, Dune Buggy.

 Vi fick även chansen att testa på sandboarding, d.v.s. snowboarding men ner för sanddyner istället.

En sliten sandboard.

Att åka sandboard verkar dock vara mycket svårare än vanlig snowboarding, eftersom hastigheterna är mycket lägre (p.g.a. den något högre friktionen ;). Det slutade alltså med att nästan alla la sig platt på magen på sandboarden och åkte ner med huvudet först istället. Det var kul några gånger, men lite under förväntan. Om man verkligen försöker sig på att stå på brädan, i en högre backe, kanske det är ännu roligare. För min del blev jag mest sugen på att åka till en riktigt skidbacke och lära mig snowboarding. Jag måste säga att jag saknar den svenska vintern lite (som enligt uppgift dock inte har infunnit sig än), med minusgrader och roliga slalombackar.

Svårighetsnivå: kindergarten

Mängd sand innanför kläderna: hög

God pastamiddag

Maten i Huacachina verkar mest bestå av något överprisade och väldigt turistiga restauranger. Ingen stannar i Huacahina särskilt länge, vilket gör att restaurangerna inte behöver försöka locka till sig återkommande gäster. Vi lyckades dock hitta en bra restaurang inne på ett närliggande hotell, där vi åt en god middag beståendes av pasta och Coca Cola. Minjeong valde en pasta med kyckling och diverse goda kryddor, och jag åt en pasta med kött. Till min stora förvåning fick jag faktiskt en hel stor bit perfekt grillad stek ovanpå min pasta, vilket var precis vad jag var sugen på. Priset var okej också.

Pasta, kyckling, goda kryddor, och uppfyllda förväntningar.

Pasta och stek. Jag blir hungrig när jag skriver om det nu.

Detta var allt vi gjorde i Huacahina.

Utsikt från bussen på väg till Lima. Påminner lite om Tuk Tuks i Thailand.

Vi har för övrigt bokat om vår flygbiljett så att vi flyger direkt från Lima till Stockholm, istället från Bogota, Colombia. Vi tänkte ursprungligen åka upp till Colombia, men insåg nu att flygbiljetterna dit är alldeles för dyra. Den billigaste enkelbiljetten kostar 700$, vilket vi inte är beredda att betala. Att boka om vår flygbiljett till Lima kostade bara 70€ per person, vilket var betydligt billigare. Nu har vi alltså två och en halv vecka att spendera i Lima, innan vi tar ett flyg den 18 januari, med destination Stockholm och Sverige.

I och med att vi nu har anlänt till Lima och bara två veckor kvarstår av den här resan, börjar det redan kännas som att vi närmar oss slutet. Vi kommer dock hinna göra roliga saker i Lima under den här tiden, och äta testa mycket god mat. Sedan är det dock dags att åka hem till Sverige igen, och ta tag i nya äventyr. Mer om det i ett senare inlägg dock.

Ha det bra!

Machu Picchu - ett av världens sju nya underverk

Hej och gott nytt 2014!

Nu är det dags för ett nytt blogginlägg. Den här gången har vi besökt Machu Picchu i Peru, ett av världens sju nya underverk (wikipedia). Tidigare har jag även från den här listan besökt (i andra resegrupper), Colosseum i Rom (juli 2010 tillsammans med Tor) samt Kinesiska muren i Kina (augusti 2012, med Tor och Dahlin).

Machu Picchu

Machu Picchu är kanske den mest välbevarade Inka-staden som finns kvar sedan Inka-tiden. Staden är nämligen belägen högt uppe i bergen i Anderna, gömd under tät skog. Spanjorerna hittade alltså aldrig staden, och kunde därmed inte förstöra alla Inka-symboler och byggnader, som de gjorde på alla andra ställen. Machu Picchu byggdes 1450 och övergavs bara lite drygt hundra år senare, 1572. Man vet inte särskilt mycket om stadens historia, men forskare spekulerar om att att den övergavs i och med spanjorernas invasion. Interna krig inom Inkariket samt nya sjukdomar tros också ha bidragit till övergivandet. Staden föll sedan i glömska, men upptäcktes återigen år 1911 av den amerikanska upptäckaren Hiram Bingham. Staden rensades sedan på träd, och vissa byggnader restaurerades (de flesta var dock intakta). För att hålla nere turismens påverkan på staden är antalet besökare begränsade till 2500 per dag nu för tiden. 2 av dessa, den 27 december, var jag och Minjeong.

Att ta sig till Machu Picchu är ganska krångligt. Vår resa började i staden Cusco i Peru. Kl 03:10 steg vi upp och tog först en taxi i 10 minuter till busshållplatsen, där vi sedan tog en minibuss i två timmar till Ollantaytambo. Där tog vi sedan ett tåg i en och en halv timme till den lilla staden Aguas Caliente. Väl i Aguas Caliente tog vi slutligen ytterligare en minubuss upp för berget till själva Machu Picchu. 20 minuter senare, klockan 9 på morgonen, var vi alltså framme vid den mytomspunna Machu Picchu. Det var en lång, och dyr, resa. Tågresan var dyr, och inträdet var dyrt. Men var det värt det?

Utan tvekan. Det var långt över förväntan.

Vi förväntade oss ytterligare en turistattraktion, tänk tråkig ruin med dyrt inträde. Men att vandra runt i den här gamla Inka-staden, med den vackraste utsikten, högt uppe i de molniga bergen i Anderna, lyssnandes på intressant information om Inka-riket........ Svårslaget! Jag kan försöka beskriva Machu Picchu här i bloggen, med bilder till och med, men man måste verkligen åka dit själv och se det med egna ögon. Folk och guideböcker brukar ofta säga att det och det "måste man besöka", "får inte missas" etc etc bla bla. Men Machu Picchu måste man verkligen besöka.

Okej, fick jag igenom min poäng att vi gillade Machu Picchu? :)

När ni sedan besöker Machu Picchu, betalade lite extra utanför ingången och gå på en guidad tur. Det var värt det för att få höra information om alla byggnader och tempel.

Här följer mer bilder och information!

Vi började med tågresan.

Inca Rail. (En av världens dyraste tågrutter)

Genom bergen.

Sedan anlände vi till Machu Picchu. Vi hade köpt extrabiljetter till ett av de två bergen som finns inne i staden. Till varje berg tillåts bara 400 personer varje dag. Wayna Picchu ("det unga berget" på Quechua, Inka-språket) är det lägre, men populärare berget. Vi valde att bestiga berget Machu Picchu ("det gamla berget"), som är högre, tar längre tid att bestiga, men utsikten är bättre. Genom att direkt bestiga berget undvek vi även de värsta folkmassorna.

Njut av trängseln ;)

På väg upp för berget. Utsikten blir bara bättre och bättre.

Stanna och andas lite.

Pust och stön. Trapporna är branta, som ni kan se.

Allt, inklusive trapporna upp för bergen, är från Inkatiden. Bergen användes tydligen av shamanerna och medicinmännen för cermonier och liknande.

Mer pauser!

Äntligen uppe vid toppen!

Efter en och en halv timmes trapp-träning var vi framme vid toppen! Klockan var närmare 11, och vi var hungriga. Lyckligtvis (eller tack vare bra planering?) hade vi med oss matsäck. Äggmackor, drickyogurt, juice, vatten och en chokladkaka. Gissa om det var gott. Svettiga och hungriga njöt vi av vår matsäck, med världens bästa utsikt. Högt uppe bland de molniga bergen stirrade vi ner på både moln och Machu Picchu, och vägarna och floderna genom bergen.

Minjeong, i höjd med molnen.

Kanske 10 andra turister var uppe samtidigt med oss.

Solen var ganska stark här uppe, så vi satt också en stund under taket i det lilla solskyddet.

Långärmat och solkräm behövdes även här.

Utsikt över floden nere i samhället. Löjligt högt uppe.

3082 m ö.h.

Efter vår sköna paus uppe på toppen var det sedan dags för nedstigningen. Nästan alla människor vi mötte på vägen ner frågade hur långt det var till toppen. Vi mötte även ett gäng svenskar, som också de undrade. "20-25 minuter" svarade jag. "Dra åt helvete" fick jag som tack :)

Ta det lugnt!

Eftersom vi ville gå på en guidad rundtur gick vi ner till huvudingången igen för att leta rätt på en guide. Sekunden vi hade hittat en guide som verkade trevlig, började det dock regna. Och det regnade inte lite. Det öste ner. Vi var lyckligt lottade dock, eftersom vår tågbiljett tillbaka till Ollantaytambo inte var förrän klockan 19. Vi hade alltså hela dagen på oss fram till parkens stängningstid kl 17 att vänta ut regnet, och sedan gå på en guidad tur.

Regnponchos och paraply hjälpte föga mot det här regnet.

Andra var inte lika lyckligt lottade. Många hade tågbiljetter vid klockan 2, vilket gjorde att de behövde åka tillbaka redan nu.

Någon som är sugen på att köa, i brutalt ösregn?

Vi satte oss under tak och köpte varmkorv och dryck. Sedan väntade vi på att regnet skulle upphöra. Ungefär en timme senare, klockan 14, bestämde vi oss för att det var dags för den där rundturen.

Duggregn, men vackra utsikter.

Eftersom vi bara hade besökt berget, och inte själva staden, var det nu vi verkligen insåg hur vackert allt var. Och hur snyggt beläget staden är uppe i bergen.

Turister tågar ut, vi tågar in.

Vid den här tiden, klockan 14, är det många som åker hem. Detta kombinerat med regnet gjorde att vi nästan var helt ensamma i långa stunder, vilket gjorde upplevelsen ännu häftigare.

Vi gick runt och lyssnade på vår guide, som berättade många intressanta historier och fakta om byggnaderna, och vad de olika platserna hade för funktioner. Forskarna verkar inte vara 100% säkra på någon fakta alls egentligen, så en del är säkert gissningar. Men det var spännande ändå.

Guiden berättade att Inka-riket inte uppfann särskilt mycket teknik själva, däremot var de väldigt duktiga på att importera forskare och teknik från utlandet. Detta kombinerade de sedan till ett hög-teknologiskt rike (för den här tiden).

Inka experimenterade även med olika grödor och växter. Plattformarna ni ser på bilden nedan sträcker sig hela vägen från toppen av staden, ner till foten av berget. Eftersom höjdskillnaden är så pass hög skiljer sig även klimaten vid de olika plattformarna. Inka använde därför denna höjdskillnad för att testa vilka grödor som växte bra på vilka höjder, och vid vilka temperaturer. De små plattformarna användes till dessa testgrödor, och i de stora plattformarna odlades t.ex. potatis och andra matgrödor. Väldigt intressant!

Undrar vad Inka odlade här.

Vår guide.

Inka-folket var även duktiga på olika byggtekniker. Här nedan ser vi två olika exempel. Till vänster på bilden ser ni raka, fint uthuggna stenar. Och till höger ser vi mycket ojämnare stenar. Tekniken till vänster användes till prästers och högt uppsatta människors hus och tempel, medan den andra tekniken användes till resten av byggnaderna. Till vänster är varje sten individuellt uthuggen för att perfekt passa ihop med varje annan sten i byggnaden. Ingen lera eller annat material används för att få stenarna att hålla ihop. Fördelarna med den här tekniken är att det både är vackert, och mer resistant mot t.ex. jordbävningarna. Vid en jordbävning rör stenarna lite på sig, och sedan faller de helt enkelt tillbaka till sin plats igen. Tekniken till höger är helt enkelt vanliga stenar sammanfogade med lera. Inte lika vackert, och inte lika hållbart vid jordbävningar!

Hur lång tid tog detta att bygga?

Utan en guide hade vi aldrig fått reda på den här informationen...

Någonstans inne i Machu Picchu.

Vid det här laget hade regnet helt upphört, och vi fick riktigt vackra utsikter och bilder.

Hur hade det varit att leva här?

En del moln drog även in över staden, vilket gjorde bilderna ännu mer dramatiska. Staden ligger verkligen uppe bland molnen i Anderna...

Vackert.

Vackert!

Vackra ;)

...

Bara eliten bodde i den här skyddade staden.

Panorama. Klicka på bilden!

Vi stirrar ut över bergen och dalen.

Utsikt över en del av staden.

På flera platser fanns det även stenar utkarvade enligt vissa mönster, och för att uppfylla vissa funktioner. Den här stenen är utkarvad direkt i berget under oss, för att avspegla bergstoppen som man ser i bakgrunden. Varför man gjorde exakt så här vet jag inte. Men Inka-folket ansåg att platsen för Machu Picchu var optimal, med tanke på att magnetismen och "energin" är som högst här uppe, i mitten av alla berg.

Ser ni det?

Ursprungligen höll man även med lamor. Nu för tiden har man restaurerat taket på några av husen, samt tagit hit lamor igen, för att ge turisterna en känsla av hur det verkligen såg ut förr i tiden.

Hur var det att bo här?

"Puma-stenen". Också utkarvad med tanke på berget i bakgrunden.

Mer utsikt över Machu Picchu.

Vattenspeglar, funktion okänd.

50 års-monument till Hiram Bingham.

På kvällen gjorde vi sedan samma resa tillbaka till Cusco. Minibuss, tåg, minubuss och sedan en liten sväng till fots.


Den totala kostnaden var (per person):

• 120$ (779 SEK) med tåg, tur och retur
• 140 Peruviska nya sol (324 SEK) för inträde till Machu Picchu
• 50 sol (116 SEK) för minibuss till Machu Picchu, tur och retur
• 25 sol (58 SEK) för minubuss Cusco-Ollantaytambo, tur och retur
• Ca 100 SEK för matsäck samt fika

= 1377 SEK

1377 kronor för en dag i Sydamerika, och Peru, är dyrt. Men det var utan tvekan värt det!

Detta var vår tur till Machu Picchu. Hoppas ni också uppskattade det här blogginlägget! Och jag hoppas att ni även blir sugna på att besöka Machu Picchu. Vi hörs!