Huacachina - en oas i öknen

God förmiddag och eftermiddag!

Efter vårt besök till Machu Picchu tog vi en buss från Cusco till Huacachina, en liten oas i öknen utanför den något större staden Ica, i Peru. Huacachina är 100% ett turistställe, och det finns ca två anledningar till varför man åker hit. Man kan åka på vinprovningar till de närliggande vingårdarna samt åka med en s.k. Dune Buggy över sanddynerna. Också vi, precis som alla andra, testade en vinprovning samt en tur med en Dune Buggy. Stereotypiska turister alltså. Det var kul, men vi stannade bara i två nätter. Att stanna längre än så finns det ingen anledning till.

Den här oasen är naturligt uppkommen, men nu för tiden behöver man fylla på med vatten från den närliggande staden för att hålla vattennivån tillräckligt hög. Man kan tydligen också bada i oasen, men vattnet var ganska smutsigt. Klimatet och temperaturerna har verkligen skiftat mycket på den här resan. Nu plötsligt var det galet varmt och gassande sol, mitt ute i öknen. De flesta hotell har därför egna pooler man kan bada i. Vi valde därför att bada i poolen i vårt hotell istället.

Oasen. Man kan bada och hyra en trampbåt.

Verkligen ett litet ställe.

Idylliskt på kvällen!

Vårt hotell, Hostal Salvatierra, var väldigt basic, med enkla rum och verkligen ointresserad personal. De verkade inte bry sig om sina gäster över huvud taget, dock var de inte otrevliga. Verkligen stor skillnad från de sköna backpackervandrarhem som vi har varit på, med trevlig och social personal. Rummet här var dock billigt, och någorlunda rent. Så det funkade. Och poolen var en höjdpunkt!

Poolen i vårt hotell, Hostal Salvatierra.

Vinprovning

Vi gick även på en vinprovning. Vi hyrde en taxi i två timmar som tog oss runt till två olika vingårdar. På vingårdarna fick vi höra information om tillverkningen samt smaka både rött vin, vitt vin och pisco. Pisco är en klar, destillerad sprit gjord på druvor. Peru är inte särskilt känt för sina goda viner, men de viner vi smakade var helt okej. De två vingårdar vi besökte är små, familjeägda gårdar, vilket tydligen innebär att de inte har utrustning för att tillverka torrt vin. Alla viner vi testade var alltså väldigt söta, d.v.s. dessertviner. Vi köpte med oss två flaskor av de minst söta vinerna, en flaska från varje gård, som vi sedan drack på nyår. Vinet var billigt, men det bolivianska vinet vi drack tidigare var faktiskt både billigare, och godare.

Äkta druvor!

Vi testar pisco.

Lagring för vinet, i mellan ett och två år.

Dune Buggy

Att åka med en Dune Buggy var betydligt mer... fartfyllt! Vår förare körde som en galning, och vid flera tillfällen kändes det som att vi var nära på att välta med hela fordonet. Bra adrenalinpåslag alltså.

Vi tippade inte, eller råkade ut för någon olycka, så allt som allt var det riktigt roligt. 

Lek-fordon, Dune Buggy.

 Vi fick även chansen att testa på sandboarding, d.v.s. snowboarding men ner för sanddyner istället.

En sliten sandboard.

Att åka sandboard verkar dock vara mycket svårare än vanlig snowboarding, eftersom hastigheterna är mycket lägre (p.g.a. den något högre friktionen ;). Det slutade alltså med att nästan alla la sig platt på magen på sandboarden och åkte ner med huvudet först istället. Det var kul några gånger, men lite under förväntan. Om man verkligen försöker sig på att stå på brädan, i en högre backe, kanske det är ännu roligare. För min del blev jag mest sugen på att åka till en riktigt skidbacke och lära mig snowboarding. Jag måste säga att jag saknar den svenska vintern lite (som enligt uppgift dock inte har infunnit sig än), med minusgrader och roliga slalombackar.

Svårighetsnivå: kindergarten

Mängd sand innanför kläderna: hög

God pastamiddag

Maten i Huacachina verkar mest bestå av något överprisade och väldigt turistiga restauranger. Ingen stannar i Huacahina särskilt länge, vilket gör att restaurangerna inte behöver försöka locka till sig återkommande gäster. Vi lyckades dock hitta en bra restaurang inne på ett närliggande hotell, där vi åt en god middag beståendes av pasta och Coca Cola. Minjeong valde en pasta med kyckling och diverse goda kryddor, och jag åt en pasta med kött. Till min stora förvåning fick jag faktiskt en hel stor bit perfekt grillad stek ovanpå min pasta, vilket var precis vad jag var sugen på. Priset var okej också.

Pasta, kyckling, goda kryddor, och uppfyllda förväntningar.

Pasta och stek. Jag blir hungrig när jag skriver om det nu.

Detta var allt vi gjorde i Huacahina.

Utsikt från bussen på väg till Lima. Påminner lite om Tuk Tuks i Thailand.

Vi har för övrigt bokat om vår flygbiljett så att vi flyger direkt från Lima till Stockholm, istället från Bogota, Colombia. Vi tänkte ursprungligen åka upp till Colombia, men insåg nu att flygbiljetterna dit är alldeles för dyra. Den billigaste enkelbiljetten kostar 700$, vilket vi inte är beredda att betala. Att boka om vår flygbiljett till Lima kostade bara 70€ per person, vilket var betydligt billigare. Nu har vi alltså två och en halv vecka att spendera i Lima, innan vi tar ett flyg den 18 januari, med destination Stockholm och Sverige.

I och med att vi nu har anlänt till Lima och bara två veckor kvarstår av den här resan, börjar det redan kännas som att vi närmar oss slutet. Vi kommer dock hinna göra roliga saker i Lima under den här tiden, och äta testa mycket god mat. Sedan är det dock dags att åka hem till Sverige igen, och ta tag i nya äventyr. Mer om det i ett senare inlägg dock.

Ha det bra!