Machu Picchu - ett av världens sju nya underverk

Hej och gott nytt 2014!

Nu är det dags för ett nytt blogginlägg. Den här gången har vi besökt Machu Picchu i Peru, ett av världens sju nya underverk (wikipedia). Tidigare har jag även från den här listan besökt (i andra resegrupper), Colosseum i Rom (juli 2010 tillsammans med Tor) samt Kinesiska muren i Kina (augusti 2012, med Tor och Dahlin).

Machu Picchu

Machu Picchu är kanske den mest välbevarade Inka-staden som finns kvar sedan Inka-tiden. Staden är nämligen belägen högt uppe i bergen i Anderna, gömd under tät skog. Spanjorerna hittade alltså aldrig staden, och kunde därmed inte förstöra alla Inka-symboler och byggnader, som de gjorde på alla andra ställen. Machu Picchu byggdes 1450 och övergavs bara lite drygt hundra år senare, 1572. Man vet inte särskilt mycket om stadens historia, men forskare spekulerar om att att den övergavs i och med spanjorernas invasion. Interna krig inom Inkariket samt nya sjukdomar tros också ha bidragit till övergivandet. Staden föll sedan i glömska, men upptäcktes återigen år 1911 av den amerikanska upptäckaren Hiram Bingham. Staden rensades sedan på träd, och vissa byggnader restaurerades (de flesta var dock intakta). För att hålla nere turismens påverkan på staden är antalet besökare begränsade till 2500 per dag nu för tiden. 2 av dessa, den 27 december, var jag och Minjeong.

Att ta sig till Machu Picchu är ganska krångligt. Vår resa började i staden Cusco i Peru. Kl 03:10 steg vi upp och tog först en taxi i 10 minuter till busshållplatsen, där vi sedan tog en minibuss i två timmar till Ollantaytambo. Där tog vi sedan ett tåg i en och en halv timme till den lilla staden Aguas Caliente. Väl i Aguas Caliente tog vi slutligen ytterligare en minubuss upp för berget till själva Machu Picchu. 20 minuter senare, klockan 9 på morgonen, var vi alltså framme vid den mytomspunna Machu Picchu. Det var en lång, och dyr, resa. Tågresan var dyr, och inträdet var dyrt. Men var det värt det?

Utan tvekan. Det var långt över förväntan.

Vi förväntade oss ytterligare en turistattraktion, tänk tråkig ruin med dyrt inträde. Men att vandra runt i den här gamla Inka-staden, med den vackraste utsikten, högt uppe i de molniga bergen i Anderna, lyssnandes på intressant information om Inka-riket........ Svårslaget! Jag kan försöka beskriva Machu Picchu här i bloggen, med bilder till och med, men man måste verkligen åka dit själv och se det med egna ögon. Folk och guideböcker brukar ofta säga att det och det "måste man besöka", "får inte missas" etc etc bla bla. Men Machu Picchu måste man verkligen besöka.

Okej, fick jag igenom min poäng att vi gillade Machu Picchu? :)

När ni sedan besöker Machu Picchu, betalade lite extra utanför ingången och gå på en guidad tur. Det var värt det för att få höra information om alla byggnader och tempel.

Här följer mer bilder och information!

Vi började med tågresan.

Inca Rail. (En av världens dyraste tågrutter)

Genom bergen.

Sedan anlände vi till Machu Picchu. Vi hade köpt extrabiljetter till ett av de två bergen som finns inne i staden. Till varje berg tillåts bara 400 personer varje dag. Wayna Picchu ("det unga berget" på Quechua, Inka-språket) är det lägre, men populärare berget. Vi valde att bestiga berget Machu Picchu ("det gamla berget"), som är högre, tar längre tid att bestiga, men utsikten är bättre. Genom att direkt bestiga berget undvek vi även de värsta folkmassorna.

Njut av trängseln ;)

På väg upp för berget. Utsikten blir bara bättre och bättre.

Stanna och andas lite.

Pust och stön. Trapporna är branta, som ni kan se.

Allt, inklusive trapporna upp för bergen, är från Inkatiden. Bergen användes tydligen av shamanerna och medicinmännen för cermonier och liknande.

Mer pauser!

Äntligen uppe vid toppen!

Efter en och en halv timmes trapp-träning var vi framme vid toppen! Klockan var närmare 11, och vi var hungriga. Lyckligtvis (eller tack vare bra planering?) hade vi med oss matsäck. Äggmackor, drickyogurt, juice, vatten och en chokladkaka. Gissa om det var gott. Svettiga och hungriga njöt vi av vår matsäck, med världens bästa utsikt. Högt uppe bland de molniga bergen stirrade vi ner på både moln och Machu Picchu, och vägarna och floderna genom bergen.

Minjeong, i höjd med molnen.

Kanske 10 andra turister var uppe samtidigt med oss.

Solen var ganska stark här uppe, så vi satt också en stund under taket i det lilla solskyddet.

Långärmat och solkräm behövdes även här.

Utsikt över floden nere i samhället. Löjligt högt uppe.

3082 m ö.h.

Efter vår sköna paus uppe på toppen var det sedan dags för nedstigningen. Nästan alla människor vi mötte på vägen ner frågade hur långt det var till toppen. Vi mötte även ett gäng svenskar, som också de undrade. "20-25 minuter" svarade jag. "Dra åt helvete" fick jag som tack :)

Ta det lugnt!

Eftersom vi ville gå på en guidad rundtur gick vi ner till huvudingången igen för att leta rätt på en guide. Sekunden vi hade hittat en guide som verkade trevlig, började det dock regna. Och det regnade inte lite. Det öste ner. Vi var lyckligt lottade dock, eftersom vår tågbiljett tillbaka till Ollantaytambo inte var förrän klockan 19. Vi hade alltså hela dagen på oss fram till parkens stängningstid kl 17 att vänta ut regnet, och sedan gå på en guidad tur.

Regnponchos och paraply hjälpte föga mot det här regnet.

Andra var inte lika lyckligt lottade. Många hade tågbiljetter vid klockan 2, vilket gjorde att de behövde åka tillbaka redan nu.

Någon som är sugen på att köa, i brutalt ösregn?

Vi satte oss under tak och köpte varmkorv och dryck. Sedan väntade vi på att regnet skulle upphöra. Ungefär en timme senare, klockan 14, bestämde vi oss för att det var dags för den där rundturen.

Duggregn, men vackra utsikter.

Eftersom vi bara hade besökt berget, och inte själva staden, var det nu vi verkligen insåg hur vackert allt var. Och hur snyggt beläget staden är uppe i bergen.

Turister tågar ut, vi tågar in.

Vid den här tiden, klockan 14, är det många som åker hem. Detta kombinerat med regnet gjorde att vi nästan var helt ensamma i långa stunder, vilket gjorde upplevelsen ännu häftigare.

Vi gick runt och lyssnade på vår guide, som berättade många intressanta historier och fakta om byggnaderna, och vad de olika platserna hade för funktioner. Forskarna verkar inte vara 100% säkra på någon fakta alls egentligen, så en del är säkert gissningar. Men det var spännande ändå.

Guiden berättade att Inka-riket inte uppfann särskilt mycket teknik själva, däremot var de väldigt duktiga på att importera forskare och teknik från utlandet. Detta kombinerade de sedan till ett hög-teknologiskt rike (för den här tiden).

Inka experimenterade även med olika grödor och växter. Plattformarna ni ser på bilden nedan sträcker sig hela vägen från toppen av staden, ner till foten av berget. Eftersom höjdskillnaden är så pass hög skiljer sig även klimaten vid de olika plattformarna. Inka använde därför denna höjdskillnad för att testa vilka grödor som växte bra på vilka höjder, och vid vilka temperaturer. De små plattformarna användes till dessa testgrödor, och i de stora plattformarna odlades t.ex. potatis och andra matgrödor. Väldigt intressant!

Undrar vad Inka odlade här.

Vår guide.

Inka-folket var även duktiga på olika byggtekniker. Här nedan ser vi två olika exempel. Till vänster på bilden ser ni raka, fint uthuggna stenar. Och till höger ser vi mycket ojämnare stenar. Tekniken till vänster användes till prästers och högt uppsatta människors hus och tempel, medan den andra tekniken användes till resten av byggnaderna. Till vänster är varje sten individuellt uthuggen för att perfekt passa ihop med varje annan sten i byggnaden. Ingen lera eller annat material används för att få stenarna att hålla ihop. Fördelarna med den här tekniken är att det både är vackert, och mer resistant mot t.ex. jordbävningarna. Vid en jordbävning rör stenarna lite på sig, och sedan faller de helt enkelt tillbaka till sin plats igen. Tekniken till höger är helt enkelt vanliga stenar sammanfogade med lera. Inte lika vackert, och inte lika hållbart vid jordbävningar!

Hur lång tid tog detta att bygga?

Utan en guide hade vi aldrig fått reda på den här informationen...

Någonstans inne i Machu Picchu.

Vid det här laget hade regnet helt upphört, och vi fick riktigt vackra utsikter och bilder.

Hur hade det varit att leva här?

En del moln drog även in över staden, vilket gjorde bilderna ännu mer dramatiska. Staden ligger verkligen uppe bland molnen i Anderna...

Vackert.

Vackert!

Vackra ;)

...

Bara eliten bodde i den här skyddade staden.

Panorama. Klicka på bilden!

Vi stirrar ut över bergen och dalen.

Utsikt över en del av staden.

På flera platser fanns det även stenar utkarvade enligt vissa mönster, och för att uppfylla vissa funktioner. Den här stenen är utkarvad direkt i berget under oss, för att avspegla bergstoppen som man ser i bakgrunden. Varför man gjorde exakt så här vet jag inte. Men Inka-folket ansåg att platsen för Machu Picchu var optimal, med tanke på att magnetismen och "energin" är som högst här uppe, i mitten av alla berg.

Ser ni det?

Ursprungligen höll man även med lamor. Nu för tiden har man restaurerat taket på några av husen, samt tagit hit lamor igen, för att ge turisterna en känsla av hur det verkligen såg ut förr i tiden.

Hur var det att bo här?

"Puma-stenen". Också utkarvad med tanke på berget i bakgrunden.

Mer utsikt över Machu Picchu.

Vattenspeglar, funktion okänd.

50 års-monument till Hiram Bingham.

På kvällen gjorde vi sedan samma resa tillbaka till Cusco. Minibuss, tåg, minubuss och sedan en liten sväng till fots.


Den totala kostnaden var (per person):

• 120$ (779 SEK) med tåg, tur och retur
• 140 Peruviska nya sol (324 SEK) för inträde till Machu Picchu
• 50 sol (116 SEK) för minibuss till Machu Picchu, tur och retur
• 25 sol (58 SEK) för minubuss Cusco-Ollantaytambo, tur och retur
• Ca 100 SEK för matsäck samt fika

= 1377 SEK

1377 kronor för en dag i Sydamerika, och Peru, är dyrt. Men det var utan tvekan värt det!

Detta var vår tur till Machu Picchu. Hoppas ni också uppskattade det här blogginlägget! Och jag hoppas att ni även blir sugna på att besöka Machu Picchu. Vi hörs!