Hej på er!
Just nu sitter vi på ett tåg från Neapel på väg mot Milano där vi sedan ska byta tåg och åka till Cannes. Beräknad restid för den här resan är 11.5h, men det är inte vad det här inlägget ska handla om. Det här inlägget ska handla om vårt besök i Neapel. Anledningarna till att vi åkte till Neapel var bland annat för att det skulle vara fint där, det ligger vid kusten (vi ville bada), man kan besöka vulkanen Vesuvius samt mest för att vi kan. Pizza kommer också ursprungligen från Neapel och den ska vara riktigt god där. Många bra anledningar helt enkelt, vilket gjorde att vi hoppade på tåget mot Neapel.
Väl framme i Neapel var det första som slog oss när vi gick ut från tågstationen att trafiken är helt galen. Vi hade läst att trafiken skulle vara ganska vild, men inte så här vild. Det är bilar, mopeder och människor precis överallt, och som fotgängare har man inte mycket att säga till om. Folk tutar, kör mot enkelriktat (vi såg det med egna ögon), kör igenom rondeller åt fel håll (såg det också), respekterar inte rödljus samt struntar i att fotgängare står och väntar vid övergångsställena.
Som de svenskar jag och Tor är hade vi seriösa problem att ta oss över även det första övergångsstället. Vi väntade och väntade men ingen stannade. Lösningen blev att haka på första bästa italienska tjej som vant kryssade igenom trafiken. Ingen vill ju köra på en tjej resonerade vi. ;-) För att ta sig över övergångsställena här behöver man verkligen försöka hitta en lucka i flödet av bilar, kliva ut i gatan och sen hoppas på att folk stannar. Lite skillnad (och mycket läskigare) än i Sverige kunde vi lugnt konstatera.
 |
| Mopeder, bilar och folk (i det här fallet en trafikpolis) överallt! |
 |
| Många av bilarna som vi såg hade krockskador och bucklor. Jag skulle inte vilja köra en fin bil i Neapel. |
Efter den galna trafiksituationen hittade vi en lokalbuss som tog oss till vandrarhemmet/hotellet. Vi råkade för övrigt planka på bussen. Som i många andra städer behöver man köpa en biljett innan man kliver på bussen, men det visste inte vi. Busschauffören tyckte säkert att vi var snurriga turister som kom och viftade med pengar på bussen, när det är en biljett man behöver ha. Vi klarade oss dock från alla kontrollanter och anlände sedan till vandrarhemmet.
 |
| Ginger beer, en läsk jag hittade i en butik. Den smakar precis som ingefärskolorna som finns att köpa (pappa vet vilka jag menar). Fungerar dock inte riktigt som läsk. |
Det var återigen ett vandrarhem men ett privat rum som vi bodde på. Alla delade sovrum var redan fullbokade, vilket gjorde att vi fick ta ett privat rum igen. Den här gången fick vi dock egna sängar. Schysst! Vandrarhemmet var väldigt fräscht, och med en skön backpacker-känsla trots vårt privata rum. På övervåningen fanns det nämligen ett gemensamt vardagsrum och kök med mycket folk i. Återvänder jag någonsin till Neapel är det lugnt ett ställe jag kan tänka mig att bo på igen. Receptionisterna var också trevliga och hjälpsamma, vilket alltid är bra när man kommer som en lost backpacker utan någon koll på de närliggande områdena.
 |
| Tors säng och saker. Min säng fanns på andra sidan kameran. |
Efter en skön natts sömn på vårt sköna rum med skön aircondition var det dags att bestämma oss för vad vi skulle göra. Vårt val stod ungefär mellan att åka till Pompeji eller Vesuvius. För att få ut något av Pompeji känns det som att man behöver ta en guidad tur, och det har vi redan tagit så många hittills. Valet föll alltså på Vesuvius. Efter en liten pendeltågresa och sedan en galen bussfärd upp mot Vesuvius blev vi avlämnade för att gå den sista biten. Gångvägen upp var en kilometer lång samt en ganska hög stigning.
 |
| Upp upp! Beväpnad med en vandringsstav tar sig Tor upp för berget. |
 |
| "Är vi framme snart?" |
Väl uppe vid kratern insåg vi (okej, vi visste det sedan innan) att vulkanen faktiskt bara är en stor (stor!) grop med grus. Kanske inte det mest upphetsande att besöka, men under ytan lever vulkanen. Utsikten från vulkanen över staden och bergen gör besöket dock väl värt det. Även vetskapen om att man faktiskt har varit vid en vulkan. Tydligen har Vesuvius inte haft ett utbrott sedan andra världskriget, vilket är det längsta uppehållet den har haft på 500 år. Berget laddar, och snart smäller det, och då smäller det högre än förra gången!
 |
| Den stora gropen med grus, Vesuvius. |
 |
| "Här, ta lite mer grus!" |
Helt död var dock inte vår kära grop med grus. Ser ni samma sak som jag gör? Det kom faktiskt ut rök ur berget!
 |
| Något där under lever faktiskt. |
Vi fick även med den givna gruppbilden. I bakgrunden ser man staden och vattnet.
 |
| "Excuse me, can you take a picture of me and my brother?" |
Efter besöket uppe vid kratern var det dags att gå ner igen. Tur att nergången inte är lika jobbig som uppgången! Väl nere insåg jag att mina skor hade bytt färg. Låt mig presentera den nya versionen av mina svarta Nikeskor:
 |
| "Nike - Grus edition" |
Väl hemma vid hotellet igen hade nästan hela dagen gått, så det var läge att äta något. Vad äter man förslagsvis i pizzans hemstad Neapel?
Pizza!
 |
| Tor och en god pizza. |
Pizzorna var väldigt goda, och helt klart den godaste jag har ätit hittills på den här resan. Pizzorna i Rom var lite torrare och tråkigare, medan den här var saftig och god och smakade mycket. Dock tar den inte priset för den bästa pizzan jag har ätit. Jag vet inte vart jag har ätit min godaste pizza någonsin (någonstans i Sverige (tyvärr?)) men jag vet att Neapelpizzan inte var den godaste hittills. Pizzan var god, men vinner gör den inte. Dock kan den helt klart rekommenderas, så besöker ni Italien; åk till Neapel och ät pizza (och besök alla coola platser)!
 |
| Äkta pizza från Neapel. Äkta Osvald från Sverige. |
På kvällen ville vi sedan gå och bada. Vi frågade receptionisten om det fanns någon strand i närheten, och visst, det gjorde det. "It's full of rocks" sa han, men det borde ju vara lugnt. Trots att det är lite stenigt kan man väl bada tänkte vi, så vi vandrade iväg mot stranden. Väl framme vid stranden insåg vi att det inte var så mycket av en strand utan mer en pir full av stenblock vid hamnen. Vattnet var även fullt av sopor och krabbor vilket gjorde att vi fegade ur, som de fega svenskar vi är. Besvikna som vi var vandrade vi tillbaka till hotellet (genom parken som var full av uteliggare, sopor och döda fåglar) för att istället ta varsin skön dusch. Vi kunde i alla fall nöjt konstatera att det var vår sämsta badutflykt någonsin!
 |
| Italiensk öl, Nastro Azzurro. Den var god, men slår inte den slovakiska ölen. |
Anledningen till att det inte blev så många bilder från Neapel är att jag inte gick med kameran uppe särskilt mycket. Jag har läst en del om att det förekommer mycket stölder och liknande, vilket gör att det inte är helt kul att vifta med en stor kamera. Uppe vid Vesuvius kändes det dock lite säkrare att ha kameran framme. Vi klarade oss trots stadens kriminalitet bra både med tanke på stölder och trafiken och vi blev varken av med saker eller vår goda hälsa under hela Neapelbesöket.
Den misslyckade badutflykten är för övrigt en av anledningarna till att vi åker mot Cannes nu. Där har vi hört att det finns en stor fin strand vilken vi har för avsikt att besöka. Staden verkar även rätt intressant i övrigt med filmfestivalen som går där varje år och allt sådant.
Shameless filler-bild:
 |
| Tor kan få flaskor att sväva bara genom att vifta med händerna! |
För att sammanfatta Neapel var det ganska slummigt/skräpigt och mycket trafik inne i själva staden. Ute vid Vesuvius var det fint, och jag antar att det även är det vid Pompeji och andra ställen som ligger utanför staden. Nästa gång är fler utflyker ut från staden givna, men det hade vi inte tid/ork med den här gången.
Nu är det återigen dags att packa ner datorn eftersom vi snart ska av tåget, och det här inlägget redan har blivit det längsta hittills (i alla fall vad det gäller mängden text). Hoppas ni läste hela och tyckte det var intressant. Som vanligt får ni gärna lämna kommentarer och synpunkter eller bara hälsningar! Jag vet att det finns folk som läser som inte har kommenterat än. Kommentera nu! Direkt!
Enjoy life önskar jag och Tor, vi hörs!
