Lima - kuststaden med god mat

Hej igen!

Nu känns det verkligen som att vi närmar oss slutet på den här resan. Om exakt en vecka flyger vi hem till Sverige.

Sedan 10 dagar befinner vi oss i Lima, Perus huvudstad. Totalt kommer vi alltså att vara här i runt två veckor. Det är alldeles för lång tid att hänga på ett och samma ställe, kanske någon tänker. Det har även många andra backpackers sagt som vi har träffat på resan. Men vi håller inte med. I Lima finns det en mängd roliga aktiviteter att göra.

Lima ligger vid kusten, vilket medför en gäng fördelar. Det innebär att man bland annat kan äta nyfångad fisk och skaldjur, testa att surfa (och inte i den traditionella meningen att surfa på nätet ;) samt åka med yachter och bada med sjölejon. Alla dessa aktiviteter har vi givetvis testat på. Detta inlägg kommer dock bara att handla om maten.

Pasta

Det första som slog oss när vi anlände till Lima var att standarden på maten var mycket högre än tidigare. I Lonely Planet läste vi att Lima hade blivit utnämnd till Sydamerikas gastronomiska huvudstad för något år sedan, men detta avfärdade vi mest som någon slags byråkratisk och torr umärkelse. Vi hade dock fel. Även den första lunchen, som vi åt på ett kafé, som också råkade vara en restaurang, var riktigt god. Pasta med färska skaldjur var en höjdare, och intogs snabbare än vi egentligen borde ha ätit. Just pastarätterna har nästan genomgående hållit hög standard, kanske tack vare influenserna från Europa. 

Fettuccine med perfekt grillad tonfisk i peruviansk sås.

Megabred pasta med friterade räkor.

Ceviche

En annan rätt som man absolut inte får missa i Peru är Ceviche. Ceviche består av rå fisk och/eller skaldjur, marinerade i limejuice och kryddade med chilipeppar. En annan vanlig krydda är också koriander. Den här rätten är inte inspirerad från den japanska rätten sashimi, utan härstammar antagligen från just Peru. Den sura citrussmaken från limen och koriandern, hettan från chilin kombinerat med sötman från sötpotatisen gör det till en riktig kulinarisk höjdpunkt. Flera andra rätter i Sydamerika har varit lite tråkiga, med mycket pommes frites, och inte särskilt många intressanta smaker. Men ceviche alltså... Mums.

Jag tror att Ceviche skulle fungera på en fin restaurang i Sverige också. Eller varför inte helt enkelt tillagat hemma? Ingredienserna verkar inte vara särskilt komplicerade, och bör gå att köpa på vilken matbutik som helst. Sedan krävs färska skaldjur också såklart.

Ceviche, ofta serverat med stor peruansk majs, sötpotatis och sallad.

Ytterligare en ceviche, på en mycket billigare restaurang. Fortfarande gott.

Mer skaldjur

En rätt som Minjeong länge har velat äta är jjamppong (짬뽕), som hon ofta åt i Korea, vilket är en kryddig soppa med skaldjur och nudlar. Hon har pratat om jjamppong i flera veckor, och inse då lyckan när vi äntligen hittade en skalddjurssoppa som påminde om jjamppong. Den var dock varken kryddstark eller hade nudlar, men Minjeong blev nöjd ändå. Det fanns både en hel fisk, en hel stor krabba, massor av räkor, bläckfiskringar och musslor (som Minjeong kan namnen på, men som jag bara kallar "musslor"). Allt givetvis färskfångat. Och inte särskilt dyrt. Vad kostar en överfull tallrik med skaldjur och fisk på en restaurang i Sverige?

100% nöjd.

Kött

Goda kötträtter finns det tydligen också gott om i Lima. Vi firade t.ex. nyår med att äta varsin enorm stek tillsammans med peruviansk öl på en fin restaurang. 160 spänn gav jag för en 400 gram mör stek.

Nyårsmiddag!

400 gram kött. Och öl. Smaskens.

Vi har även ätit en slags grillbricka med diverse olika sorters kött. Nötkött, fläskkött, kyckling samt vad vi gissar var kohjärta. Den femte typen av kött var antagligen.... Ursäkta. Kycklinganus. Eller med ett lite bättre ord muskelmage (på engelska gizzard). Nu när jag skriver det här inlägget insåg jag att vi knappt pratade om att vi faktiskt åt muskelmage. Vi har ätit det så många gånger i Korea att det var överraskande över huvud taget. Det är kul att blogga om dock! Muskelmage är helt enkelt muskeln som kycklingar använder för att bearbeta mat. När vi äter muskelmage smakar det inte något särskilt, men konsistensen är ganska seg och hård, eftersom det är en liten muskel man äter.

Allt som allt var det en god måltid, med goda såser, pommes frites och dryck gjord på lila majs, chicha morada.

Tips på mat (var som helst i världen) som faktiskt chockerar oss tas dock gärna emot!

Grillbricka! Tummen upp!

Koreansk mat

I Lima bor det även en del koreaner, som av flera olika anledningar har invandrat hit. Och därmed finns det även koreanska matbutiker. Här införskaffade vi koreanska nudlar och kimchi. Sedan köpte vi korv, ost och ris och gjorde en typisk enkel koreansk måltid i köket i vandrarhemmet. De flesta av vandrarhemmen i Lima har kök som gästerna kan använda. Perfekt när man vill variera sig från alla restaurangbesök.

Köket på taket i vandrarhemmet.

Första gången sedan Korea. (Även där lagade vi dock ytterst sällan mat.)

Koppnudlar (som om man lägger i ris, korv och sås i blir en riktig måltid).

Enklare mat och fruktjuicer

Sist men inte minst har vi även ätit mackor på en restaurang som bara specialiserar på mackor. Här kan man äta både goda mackor (inspirerade från Spanien?), överraskande gott kaffe och fruktjuicer. Vi testade mackor med kött, ost, skinka och tonfisk, i olika kombinationer. Givetvis i nybakat bröd.

Minjeong andas in dofterna från mackorna, kemi-labb-style.

Favoritkombinationen platano y mango con leche. Dvs banan och mango mixat med mjölk.

Har förresten någonsin tänkt på att det finns flera olika sorters bananer? Visst, i Sverige pratar vi om ekologiska bananer och vanliga bananer. Och olika äppelsorter har vi koll på. Men för mig är bananer bara bananer. I Sydamerika finns det dock många olika sorters bananer. På bilden nedan ser ni ett litet urval från en matbutik, långa, medel och korta bananer.

Platano seda, platano isla och platano biscocho.

Kaffe

Innan vi helt lämnar ämnet mat vill jag även skriva lite om kaffe. På ett kafé hittade vi ett gott peruvianskt kaffe. Kafét erbjöd kaffe gjort med flera olika sorters metoder. Fransk press, handbryggt kaffe i kaffefilter, Aeropress och Chemex fanns alla tillgängliga. Jag valde handbryggt i japanska Hario V60 och Minjeong valde amerikanska Chemex. Båda kopparna kaffe var dock alldeles för blaskiga, gjorda med för mycket vatten i förhållande till mängden malet kaffe. 

Kafét sålde dock även helt nyrostade bönor, så jag köpte självklart en påse. Eftersom jag har med mig en handkvarn och Hario V60 samt filter, kan jag göra kaffe i vandrarhemmen. Dagen efter kafébesöket gjorde jag därför två mycket bättre koppar kaffe. En av de bästa kopparna hittills på den här resan, om jag får säga det själv. :)

Peruvianska nyrostade kaffebönor. Goda.

Och med detta är jag så pass hungrig efter att ha skrivit ett långt blogginlägg om mat, att det nog är dags att uppsöka lite lunch. Kanske pasta?

Vi hörs!