Osvalds omkringresande: Lima del 2 - Surfing och sjölejon (öronsälar)

Tjena!

I förra inlägget beskrev jag maten i Lima. Det här inlägget kommer istället därför att handla om de aktiviteter vi har gjort här.

Vatten-aktiviteter

Lima är som sagt en kuststad. Och i kuststäder kan man t.ex. besöka stranden. Och vid stranden kan man t.ex. testa på att surfa! Minjeong har surfat några gånger i Korea, men för mig var det första gången. Vågorna vid kusten i Lima är tydligen kända för att vara jämnstora och regelbundna, vilket är helt perfekt när man som nybörjare vill lära sig att surfa. Vi valde att ta en två timmars lektion med privatlärare, där man för 150 kronor också fick låna surfingbräda och våtdräkt.

Lektionen började med att vi tog på oss våtdräkterna och la oss ner på magen i gräset och sanden, bredvid en bilväg. Där övade vi sedan på hur vi skulle paddla med händerna och sedan ställa oss upp på brädorna vid lämpligt stora vågor. Detta övade vi på medan bilarna som passerade oss både stirrade och tutade på de löjliga turisterna som torrsimmade i gräset. Lite pinsamt tyckte jag. Men sedan är vi trots allt turister, som aldrig kommer att träffa de här människorna igen, och som faktiskt vill lära oss att surfa. Så vi torrsimmade på.

Efter den lilla teknikgenomgången vandrade vi sedan ner till vattnet med varsin surfingbräda under armarna. Jag och Minjeong fick varsin lärare, som följde med oss ut i vattnet. Redan efter några minuter i vattnet insåg jag att det är riktigt jobbigt i armarna att ligga på magen och paddla sig fram på surfingbrädan. Varje gång det var dags att ställa sig upp på en våg behövde man också först paddla snabbt med armarna, och sedan trycka sig upp med både armar och ben för att ställa sig upp och faktiskt surfa på vågen. Sjukt jobbigt för mina otränade armar. Men väldigt roligt när jag faktiskt lyckades ställa mig upp på mitt första försök och surfa nästan hela vägen in till stranden! "Det här är ju jätteenkelt" tänkte jag, gjorde ett andra försök, ramlade direkt, hamnade under vatten och svalde massor av saltvatten. Inte gott. Men jag borde ha hållt munnen stängd.

Vi fortsatte sedan i lite drygt en timme till, och lyckades stå ett flertalet gånger till per person. Sedan gav vi upp eftersom vi var alldeles för trötta i armarna. I priset för surflektionen ingick att låna brädorna hela dagen om vi hade velat, men det orkade vi inte. Surfing var kul, och något jag vill testa igen. I Sverige verkar det dock vara vindsurfing som gäller. Kanske borde testa det!

Vad har vi då gjort mer än att surfa?

Vi har badat med sjölejon! (Också kända som öronsälar). För $50 åkte vi på en guidad tur med en liten yacht i totalt fyra timmar till ett gäng öar utanför Lima. Vid den sista ön, Palomino-ön, bor det ca 8000 sjölejon. Vi tog på oss våtdräkter, flytvästar och hoppade i vattnet. Och fick världens chock av det kalla vattnet. Detta tillsammans med starka vågor, stora sjölejon som simmade runt oss, samt det mörka havet utgjorde i början en ganska läskig upplevelse. Enormt stora maneter behövde vi undvika också. Maneter som jag fortfarande inte vet var giftiga eller inte, våra guider sa aldrig något om maneterna.

Efter en liten stund i vattnet gick kylan över, och vi vande oss med sjölejonen. Och då blev det helt plötsligt en riktig rolig upplevelse. Sjölejonen hoppade upp och ner framför oss, simmade och strök sig mot oss samt verkade vara allmänt nyfikna och lekfulla. När en annan av turisterna i vår grupp härmade sjölejonens brölande läte svarade de också direkt honom och brölade tillbaka, vilket vi alla skrattade gott åt.

På väg till ön.

Med den här båten.

Här badade vi med sjölejonen. Ser ni dem?

Klicka på filmen för att se vågorna och lyssna på sjölejonen!

Stark sol, men kallt.

Aktiviteter på land

Förutom att hela tiden äta god mat, har vi även gjort andra landbaserade aktiviteter.

Varken jag eller Minjeong har något jättestort intresse för att besöka alla museum vi hittar, men de mest speciella besöker vi gärna. Ett av dessa ställen som vi valde var San Francisco-klostret i Lima. Av den stora anledningen att vi hade hört att det fanns katakomber under klostret, samt ett vackert bibliotek med många bevarade antika böcker. Oturligt nog fick man inte ta bilder inne i klostret, men jag kan lova att biblioteket var vackert. Här kunde man se stora, vackra, handskrivna 500 år gamla böcker som skulle platsa i vilken Harry Potter-film som helst.

San Francisco-klostret, döpt efter helgonet med samma namn.

Inget torg utan duvor.

Katakomberna fick vi också besöka. Hukandes vandrade vi genom trånga gångar nere under klostret, där man i många hundra år har begravt alla religiösa människor som tillhörde klostret. Det enda som finns kvar nu är gamla ben och döskallar. Från riktiga människor. Jag tror aldrig att jag har sett ens ett riktigt skelett förut, vilket gjorde det hela till en ännu starkare upplevelse. Av någon anledning började jag också tänka på det gamla klassiska spelet Prince of Persia där nere. I PoP slåss man mot skelett, eller hur? Skeletten i de här katakomberna levde som tur var inte.

Riktiga skelett och döskallar.

I övrigt trivs vi bra i Lima. Vi går upp sent på dagarna, äter frukost och vandrar runt på stan. Vi försöker inte stressa och hinna med massor av aktiviteter, utan gör mest det vi känner för varje dag. Perfekt sätt att resa på tycker både jag och Minjeong. Vi har även flyttat runt mellan de olika stadsdelarna här i Lima, för att få en känsla för varje ställe.

Det finns bara en sak som är lite jobbig här, och det är den absolut galna trafiken. Man kan klaga på att folk kör som galningar i Kina, eller Korea, eller Kambodja eller Vietnam. Eller till och med Italien. Men i t.ex. Kina och Korea känns det som att hastigheterna var mycket lägre än vad de är i Lima. Och folk respekterar faktiskt fotgängare. I Lima däremot kör folk fort, och har ingen respekt alls för fotgängarna. Bilisterna tutar även på allt och alla, precis hela tiden. Även om du har grönt vid ett övergångsställe kan det komma bilar som antingen kör mot rött, eller svänger vid grönt, som sedan tutar och blinkar på dig och som anser att de ändå har förtur. Och de kör fort. Flera gånger har vi fått hoppa ur vägen, eller till och med springa över gatan, trots grönt ljus. Och upprepade gånger har vi även sätt bilar som fortsätter att köra, trots att det precis har slagit om till grönt för fotgängarna. Bilar som har varit en halv sekund från att köra ihjäl folk. Galet läskigt. Bilisterna kör så här trots att det står poliser i nästan varje korsning också. Och varje gång vi har tagit en taxi har det uppstått läskiga trafiksituationer också. Vi har varit nära att köra på fotgängare. Eller varit nära att bli mosade av feta bussar. Eller eller och och.......

Vacker kväll.

Vacker bil.

Helt galna förare.

Så. Nu har jag klagat lite på trafiken! Förutom trafiken gillar jag verkligen Lima.

Och med det, är det dags att avsluta även detta inlägg. Det finns mer att göra i Lima, och vi kommer även att hinna göra fler saker här. Eventuellt blir det ett till inlägg om Lima, eller bara ett avslutande inlägg om den här resan. Jag planerar också att ladda upp hela min packlista från den här resan, där det också står vad som var användbart, och vad jag inte använde över huvud taget. Förhoppningsvis hinner jag göra det innan vi åker hem.

Tut tut, vi hörs!