USA: Let's wrap it up!

Nu har det alltså kommit till den sista kvällen i USA. Inatt vid 03:00 hoppar vi in i bilen för sista gången för att åka den korta sträckan till flygplatsen. Precis som jag skrev i ett tidigare inlägg tycker jag att det både ska bli tråkigt och skönt att åka hem. Liknande känslor som efter förra sommarens resa (den månadslånga tågluffen) kommer upp. Det har varit kul att vara på resande fot i flera veckor, men mitt egna hem (som inte reser runt) känns lockande.

Lite reflektioner över resan kan vara värda att skrivas ned. Det första jag kommer att tänka på är "stort", vilket ganska träffande beskriver bilarna, maten, drycken och parkeringsplatserna. 

Bilarna är ofta cityjeepar med ensamma förare, och stora bilar leder till stora parkeringsplatser. 

Matportionerna är alltid enorma, och ofta lämnade vi mat. I USA är det för övrigt helt socialt accepterat att ta hem sin överblivna mat från restaurangerna. Servitörerna frågar i princip alltid om man vill ta hem maten efteråt. Det behövs nog här.

Till stora matportioner kommer också stora mängder dryck. På läsk och juice är det oftast gratis refill, och man får hela tiden höra frågan "Do you want a refill on that?". "Yes please" svarar vi, och vips har man ytterligare ett glas läsk. Det här eliminerar för övrigt helt frågan "Mamma/pappa, kan jag få ett till glas läsk?" när man sitter på restaurang. Bra eller dåligt?

Maten och drycken har utan tvekan påverkat våra vikter, och jag förstår varför man lätt blir… stor i USA.

Allt detta bygger för övrigt på en viktig sak: pengar. Utan pengar har man varken mat eller boende här, vilket vi har fått se gång på gång. "Spare some change man" har vi hört flertalet gånger. Många uteliggare och folk som ber om mat har vi också kunnat skåda. Och som mamma sa, klyftorna blir verkligen tydliga. Med pengar kan man äta överdrivet mycket, men utan pengar får man gå hungrig.

Någon språkklyfta finns dock inte. Vi blir ständigt berömda för vår engelska, och folk frågar vart vi kommer ifrån. En sak som dock har varit lite knepig är att uttala våra namn vid olika beställningar. Jag har t.ex. blivit uppfattad som: Ausval, Oswalt, Oszald samt det (nästan, nästan) korrekta Oswald. Till efternamn har jag fått heta Iverson, Ivory och Ivarson. Bäst var kanske dock när Sarah skulle köpa kaffe och blev tillfrågad om sitt namn. Hon tänkte lite innan hon svarade "Eeehh, Sarah!" vilket blev "Esari". Esari hälsar till er! :)

En del shoppande har det också blivit, och det är endast tack vare Sarahs större resväska som min går att stänga. Utan att riktigt tänka på det "råkade" jag tydligen köpa en del Bob Marley-saker. Det var inte ens meningen. På olika ställen (San Diego, Los Angeles, San Francisco mfl) hittade jag olika roliga saker, vilket ledde fram till följande lilla samling:

4 Bob Marley-glas i schysst storlek, ekologiskt Marley-kaffe, Marley's Mellow Mood (en relax-dryck) samt en bok om… Bob Marley.

Även en Bob Marley-t-shirt har inhandlats, men den var redan nedpackad vid fotandets tillfälle. Nu får vi bara hoppas att sakerna håller i resväskan. Det skulle vara tråkigt att komma hem med trasiga glas och tomma läskburkar. 

Och med det börjar klockan som vanligt bli alldeles för mycket, och det är dags att hoppa i säng. 3 timmars sömn är inget att hurra över, men då kanske vi kan sova på planet i alla fall. Om ungefär ett dygn landar vi i Sverige. Håll tummarna för att vi hinner mellanlanda OCH flyga iväg från Newark innan stormen Irene drar in. Vi ses!

Los Angeles: Kändisar, eld och specialeffekter

Vi har nu åkt till Los Angeles, där vi kommer att vara den resterande tiden av den här veckan och resan. Vi bestämde oss för att ta 5 dagar på ett Motel 6 nära flygplatsen, för att ha en bas att utgå ifrån. Det blir sedan smidigt när vi ska åka till flygplatsen mitt i natten på fredag.

Det första vi gjorde i LA var att åka till Hollywood. Utan någon vidare plan vandrade vi runt, och snubblade direkt på The Walk of Fame.

På allmän begäran (hej Filarstigen): Harrison Ford!

Sedan hittade ett Madame Tussauds, som vi självklart behövde besöka. Våra förväntningar var att det skulle vara bättre än The Wax Museum på Fisherman's Wharf, vilket det också var.

Vem drar snabbast? Jag eller Clintan?

"Livet är som en chokladask. Du vet aldrig vad du får."

 "Får jag ta hem honom?"

Morgan Freeman var självklart också inbjuden till kalaset. Lite stel kille dock…

Vem skulle vinna en staring contest?

Dagen efter vårt besök i Hollywood åkte vi till… Hollywood. Men den här gången till Universal Studios. Vad är Hollywood utan en närmare kontakt med filmbranschen?

Inne i Universal Studios park började vi med en guidad rundtur som visade oss olika studior som används vid filminspelningar, fake-gator som byggs upp att efterlikna riktiga städer och specialeffekter i mängder.

En gata som byggs upp till att föreställa London i olika filmer.

Den riktiga KITT från Knight Rider.

Gatan som används i Desperate Housewives. Inget jag sett dock.

Man förstår att det inte är gratis att spela in filmer. Nedan visas ett riktigt Boeing 747 som Universal köpte in för att spränga i en enda scen. $260000 gick planet+fraktkostnader på, vilket motsvarar ungefär 1,6 miljoner SEK. Det ni.

Inget man spränger i en amatörfilm…

Specialeffekterna får vi inte heller glömma:

 En bil sprängs i luften med eld, rök och vatteneffekter. Bilen började på marken.

"Water World Show" med lika mycket eld som vatten.

Detta var måndagen och tisdagens aktiviteter. Idag (onsdag) har vi bara legat på strandet och tagit det lugnt, läst bra böcker samt solat. Just nu hänger vi på hotellrummet, bloggar och väntar på den kinesiska maten som vi har beställt delivery på. Någon gång måste man ju testa delivery hela vägen till rumsdörren!

Och precis där knackade det på dörren. Vår mat är här!

Och nu har jag ätit.

Imorgon blir vår sista hela dag i USA. Det känns både tråkigt och skönt, men vi ska göra det bästa av det. Imorgon kväll tänker jag också försöka få upp ett avslutande blogginlägg, annars får jag skriva det från Sverige. Vi hörs och ses!

San Diego: Ny bil, Zoo och brända ben!

Från och med nu är jag och Sarah alltså ensamma på resan. Det första vi gjorde efter att ha vinkat av mamma och syskonen var att hämta ut vår nya hyrbil. Vi behöver ju också kunna ta oss fram på detta stora ställe. Väl framme vid biluthyraren visade det sig att det nästan var slut på små bilar. Vi blev därför uppgraderade till en standardbil, och valet föll på en silverfärgad Dodge Avenger årsmodell 2011. 

Ganska sportig bil.

Den ser i princip ut som en vanlig, om än modern, bil utanpå, men inuti ser den sportig ut. Mycket skön att köra är den också. En sådan här bil skulle jag helt klart kunna tänka mig att behålla! (Man kanske skulle köra hem den till Europa ;-)

Första turen på motorvägen. Allt går bra!

Efter att ha hämtat ut bilen åkte vi direkt till San Diego för att spendera helgen där. Väl i San Diego checkade vi in på motellet (Motel 6) och drog sedan till San Diego Zoo. Där fanns det mååånga djur att titta på.

Helt klart tillräckligt många för att jag inte ska komma ihåg namnen på alla. Vilket leder fram till det första fototipset på den här resan:

Fototips nr 1:

• Fota inte bara djuren, fota också skyltarna med djurens namn. 

Det här tipset kom jag på nu och inte när jag tog bilderna, vilket gör det problematiskt att namnge djuren. Men det ska nog gå ändå!

Det absolut första vi gjorde i parken var att åka linbana över alltihop.

Håll i dig Sarah!

Efter det promenerade vi runt bland djuren, fotade och drack läsk. Man skulle kunna beskriva den följande bildserien som "Djur som sover (i konstiga ställningar)".

Bokstavligen talat "att sova på maten".

Är det där ens möjligt?

Själv skulle jag ramla ner. Men inte den här!

Det här ser ännu farligare ut!

Den här ser farlig ut!

Självklart sover inte alla djur i den här parken. Djuren gjorde också saker så som att äta:

En hungrig panda.

Långa ben, lång tunga på denna giraff.

Spana efter mat:

En isbjörn! (Så bra är jag på djur i alla fall.)

Hålla utkik:

En glad surikat som vaktar sin flock.

Samt slåss:

Man vill inte hamna mellan i det här bråket.

Dagen efter zoo-besöket körde vi en shoppingdag som avslutades med bio och filmen Super 8. Filmen var bra, och den är säkert ännu bättre om man har nostalgiska minnen från sent 70-tal, vilket är då filmen utspelar sig.

På söndagen låg vi på stranden hela dagen, där jag råkade bränna benen ganska rejält i solen pga en lite för spännande bok (A Game of Thrones). Nu 2 dygn senare börjar det äntligen sluta svida och bränna lika mycket, vilket jag är tacksam för.

Med det avslutar jag det här inlägget. Godnatt!

Resan upp, Redwoodskogarna, resan ned samt avskedet

Det här blir det sista inlägget med mamma och syskonen fortfarande på resan. De åkte hit en vecka tidigare än oss, och åkte hem en vecka tidigare. Den sista veckan blir det bara jag och Sarah. Men det här inlägget handlar om resan norrut till Crescent City, besöket i Redwoodskogarna samt resan söderut hela vägen till Los Angeles.

Resan från San Francisco upp till Crescent City tog ungefär en dag. Vi började som vanligt med en frukost på en diner, för att sedan hoppa in i bilen. På vägen stannade vi så fort vi hittade något spännande att titta på, eftersom vi hade faktiskt inte särskilt bråttom. Middagen intogs i en liten studentstad längs med kusten vid namn Arcata. Här åt vi goda och billiga nudelsoppor, vilket kändes ganska studentaktigt. Väl uppe i Crescent City blev klockan sedan så mycket att det var dags att sova, så vi tog in på första bästa motell. Morgonen därpå åt vi frukost (på en diner, såklart) och började sedan åka söderut igen.

På vägen söderut följde vi den kända Highway 1 längs med kusten. En rutt som absolut kan rekommenderas! Vi såg många coola saker här:

En dimmig utsiktsplats.

För dimmigt för att se något.

Såg ni förresten färgen på vår bil? Svart!

Vi behövde nämligen byta bil eftersom en viss Change Engine Oil-lampa började lysa lite för ilsket. Att byta var dock enkelt och gratis. Vi rullade helt enkelt in hos biluthyraren i San Francisco där vi fick välja en ny bil och rulla iväg med den istället. Smidigt.

En strand.

Kläderna behålls på. Ingen vill bada.

Vattnet var dock alldeles för kallt och vågigt för att bada i.

Ett "Tour Thru Tree". 

5 dollar kostade det att åka igenom detta träd, vilket kändes lite för mycket som en turistfälla. Men vi gick tydligen på det ändå. Nu har vi i alla fall en bild som visar hur stort trädet faktiskt var!

Turistfälla. Bilen kom knappt igenom.

En till utsiktsplats. Den här gången inte lika dimmig.

Och självklart Redwood National Park, vilket var en stor del av syftet med att åka norrut från San Francisco. Träden här var mäktiga, och skogen väldigt… majestätisk.

Inte sura, bara målmedvetna! Marsch! Framåt! I bakgrunden ett stort träd.

Syskonen Ivarsson och ett gäng pensionärer. Nu betraktar vi skogen i en lugn takt barn!

Banana slug. "Who you looking at man?"

I skogen tänkte vi bara ta en liten promenad. En liten promenad som snabbt blev en längre promenad. Vi gick lite vilse, och den lilla promenaden blev en 3 timmars lång vandring istället. Men det var kul, och alla höll modet uppe.

Segerbilden när vi väl hade hittat tillbaka till bilen.

Tydligen finns det inte bara älgar i Sverige. Ett tips till alla tyskar som letar efter älg: åk till Kalifornien! Följande älgar såg vi vid sidan av vägen från bilen: Följande Wapitihjortar såg vi från bilen:

Älgen lipar åt oss (eller tyskarna?) Hjorten lipar åt oss!

Nom nom nom. Just eatin' ma grass.

Självklart testade vi också vinprovning. Längs med vägen svängde vi helt enkelt in på ett godtyckligt ställe som skyltade för vinprovning. 7 olika vinsorter fick vi testa, till priset av $8.5. Eller gratis om man köpte 3 eller fler flaskor, vilket vi såklart gjorde.

Ett gott rött vin, som jag dock har glömt namnet på (som den vinkännare jag är ;-).

Efter vinprovningen rullade vi vidare mot San Francisco. Ingen Kalifornienresa är komplett utan ett besök på Golden Gate Bridge och inte bara under.

Den kända bron.

Golden Gate Bridge kändes i efterhand lite väl hypad dock. Den var inte lika lång som jag hade förväntat mig. Något som definitivt inte var kortare eller mindre än förväntningarna var:

En double gulp! Lite under 2 liter i detta läskedrycksmonster, till det låga priset av $1.79. Galet.

Bland det sista vi såg innan vi anlände i Los Angeles var sälar (sjöelefanter). Tydligen finns det en strand här med en stor koncentration av sälar. Och turister.

I flera veckor ligger sälarna här för att ömsa skinn.

Ett restips: om en bilfärd någonsin blir för lång kan både jag och Tor rekommendera att man läser en bra bok. Förslagsvis någon ur serien A Song of Ice and Fire. Här läser Tor Game of Thrones.

Ett episkt äventyr i sina händer.

Nu har det slutligen kommit fram till avslutet för Johannesdotter och en stor del av Ivarsson på denna resa. Vi har sovit vår sista natt tillsammans, och den stora familjebilen har lämnats av vid flygplatsen. Eftersom jag släpar efter lite med blogginläggen har mamma och syskonen redan hunnit komma hem, vilket ni säkert är medvetna om. Från och med nu är det jag och Sarah som kör vår egen resa i en vecka, innan vi också flyger hemåt till det kallare Sverige.

Bilen avlämnad, papprena fixade. Dags att dra! Vi ses!

San Francisco: Kulligt, dimmigt och häftigt!

Efter Fresno bilade vi vidare till San Francisco, där vi stannade i 2 3 nätter (1 på Golden Bear Inn, 2 på Motel 6). Denna stad kan bland annat beskrivas som väldigt kullig, dimmig och häftig. Den är ursprungligen byggd på 7 kullar, därav de långa upp- och nedförsbackarna som man känner igen från filmerna.

Det är inte brandrök, det är dimma!

En typisk dag på den här resan började med en frukost på en diner. Frukosten nedan intogs på någon av kedjorna Carrows eller Denny's (ej helt säker på vilken vid just det här tillfället). På bilden ser vi pannkakor, bacon, ägg, grit (grötliknande gröt) och blaskigt kaffe.

Man blir mätt kan jag lova!

Dagarna spenderades bland annat med att:

• handla kläder:

Mössan på bilden inhandlades tyvärr icke.

• handla böcker:

A Song of Ice and Fire (Game of Thrones-böckerna) inhandlas.

• kolla på utsikterna:

Vi tog oss upp för backen!

• besöka kabelspårvagnsmuseet:

Centrala och stora motorer.

Hela spårvagnssystemet i San Francisco drivs av motorerna och kablarna som går ut från museet. Kablarna går sedan i slutna loopar genom staden, och vagnarna drivs framåt genom att de grabbar tag i kabeln så länge de önskar. I korsningar eller vid hållplatser släpper vagnarna helt enkelt kabeln för att stanna.

En av dessa kabelspårvagnar.

I slutet av linjerna knuffas vagnarna in på en vändplatta som konduktören och föraren sedan hjälps åt att vända för hand. Vi stannade dock inte tillräckligt länge för att hinna se en vändning på riktigt. 

Vändplattan.

• åka med en sightseeing båt utanför SF:

Ragna är redo att borda båten.

På båten fick vi lära oss väldigt mycket om San Francisco, saker som vi inte hade plockat upp om vi bara hade vandrat runt själva. Visste ni t.ex. att Golden Gate-bron har ett heltidsanställt team som målar om bron (i samma färg såklart), varje dag, året runt? När de har målat hela bron börjar de helt enkelt om igen. Allt för att hålla den så fräsch och fin som möjligt.

Den ovan nämnda bron. Och jag förstås.

• besöka ett vaxmuseum:

Trevliga killar detta!

Vissa dockor var otroligt verklighetstrogna. Docka nedan stod t.ex. i mörkret inne i museet. Jag hoppas i alla fall att det var en docka!

Hello, I'm crazy!

• samt besöka ett akvarium:

Vi är nog alla glada att hajarna var på den andra sidan av glaset.

Sista dagen avslutades sedan med ett besök på en helt vegansk restaurang, vilket gjorde Sigrid väldigt glad. Äntligen fick hon välja bland rätter på hela menyn, istället för bara t.ex. en vegoburgare vilket har varit utbudet på många andra restauranger. McDonalds här har faktiskt inte ens något vegetariskt alls. Det enda McD har att erbjuda vegetarianer är hamburgerbröd med sallad och ost i. Inget man blir särskilt mätt av alltså.

Men Sigrid fick god mat, och vi andra blev också väldigt nöjda. Med detta avslutar jag det här inlägget, och vi ses nästa gång i Redwood National Park!