Sydkorea del 1 av många: Hej då resesällskap, hej KAIST

Sydkorea är den sista anhalten på den här semesterresan. Men det betyder inte att det här är det sista inlägget från Korea. Som ni vet ska jag plugga här, i en stad som heter Daejeon, i en termin. Och jag lär uppleva en del bloggvärdiga saker under den tiden...

Ursprungligen tänkte vi åka tåg från Kyoto till Fukuoka, färja från Fukuoka till Busan och sedan hänga i Busan i några dagar för att slutligen åka till Seoul.

Men sedan upptäckte vi att det skulle bli alldeles för dyrt med färja till Busan, vilket gjorde att det faktiskt var billigare att flyga till Seoul från Osaka (utanför Kyoto) och sedan ta tåg tur och retur till Busan.

Så vi flög först med lågprisbolaget Peach Aviation, sov en natt i Seoul, och sedan åkte vi snabbtåget KTX i förstaklass ner till Busan. (Economy class kostade cirka 300 SEK, First class ungefär 420 SEK. Så vi lyxade till det lite.) Att göra (nästan) hela landet med tåg tar för övrigt bara 2 timmar och 55 minuter.

Peachy peach!

Tåg; mitt favoritsätt att resa på! Det är extra mysigt när det regnar!

Snabbtåget bygger för övrigt på fransk TGV-teknik. Jag och Tor åkte alltså med såna tåg på tågluffen i Europa år 2010. Att åka tåg är förresten i princip oslagbart som färdsätt. Det är så skönt att bara glida fram i superbekväma stolar. Och man slipper t.ex. incheckningen och säkerhetskontrollen som det är på flygplatser. Jag tänker helt klart tågluffa igen någon gång. Asien vore häftigt att åka runt i. Eller Europa igen. Eller varför inte transsibiriska järnvägen? Det vore coolt!

Den första natten när vi nästan bara mellanlandade i Seoul sov vi i guesthouset Ed's house. På taket. I tält.

Vi ville testa att sova i tält en natt, och det var väldigt billigt, 75 SEK per natt. (Det är dock lika mycket som att sova i dorms). Men vi skulle gärna inte sova där igen.

Det regnade nämligen hela natten vilket gjorde att det blev superfuktigt i tältet. Det rann även in vatten som dränkte halva min ryggsäck+kläder. Utöver detta var det alldeles för trångt för tre pers i det där tältet, och underlaget var alldeles för hårt. (Tunn tunn madrass (knappt en madrass) direkt på betonggolv är inte bekvämt). Efter någon timme av sömnlöshet gick Tor in och la sig på soffan inomhus, vilket gjorde att det i alla fall gick att sova någon timme för mig och Dahlin. Men sedan ringde alarmet klockan 6 eftersom vi skulle ta tåget klockan 07:30. Så totalt blev det kanske 2 timmars sömn...

Han visste inte vad som väntade oss ;-)

Busan

(Kortaste och tråkigaste reseberättelsen från Busan någonsin?)

I Busan gjorde vi inget jättespännande faktiskt. Vi var bara där i två nätter, och visste inte riktigt vad vi ville hitta på. Det är en trevlig stad, men vi var där lite för kort tid tror jag. Vi hann äta lite god mat samt  åka upp i Busan tower. Vi ville även testa wakeboarding en dag, men lyckades inte hitta något ställe som hade det. Och det här var ungefär det vi hann med i Busan. Men men, jag får helt enkelt åka tillbaka och utforska det mer någon annan gång! Nu bor jag ju bara 1h45m bort med tåg!

Seoul

Seoul däremot var mer spännande. 

Nu bodde vi även på ett mycket bättre ställe, Bibim Guesthouse. Det är ett riktigt trevligt guesthouse, med två riktigt sköna värdar, och mängder av trevliga människor. Varje morgon lagar även värdarna frukost åt en (mellan klockan 08-12, sjukt bra tider). Frukosten var ganska enkel men fortfarande bra: stekta ägg, toast, te och drickyogurt. Man kunde även dumpa sina kläder i tvättkorgen och få det tvättat gratis, och de hjälpte även till att planera in våra aktiviteter i Seoul. De körde även filmkvällar med koreanska filmer med engelska undertexter. Överlag var det ett riktigt bra ställe! (Vi betalade cirka 120 SEK per person och natt i en 8-bäddars-sovrum).

När jag besöker Seoul någon helg eller på något lov kommer jag lugnt att bo på Bibim Guesthouse igen!

5000 won (30 svenska) för en god bibimbap på Bibim Guesthouse.

En annan bra sak med guesthouses eller vandrarhem är förresten att man träffar folk där. Antingen snackar man med människorna i ens rum, eller så brukar det finnas en lobby/vardagsrum som man kan hänga i, och träffa folk i. Det är så mycket socialare och roligare än att bo på hotell. Har man möjlighet (och det passar ens grupp) så rekommenderar jag verkligen att man väljer ett vandrarhem före hotell. I alla fall för såna här resor som vi har gjort (tågluffen i Europa, backpackandet i Asien).

När vi var i Hong Kong mötte vi den sista kvällen två koreanska tjejer, en koreansk kille samt en Hong Kong-kille i uppehållsrummet på vandrarhemmet. Jag hade egentligen tänkt att bara gå ner och blogga en stund vid 23:30-tiden, men det slutade med att vi drack öl och koreansk ganska svag sprit (soju), käkade koreanska snabbnudlar samt snackade fram till kl 7 på morgonen. Den natten sov jag i 30 minuter! Vi skulle nämligen flyga iväg till Tokyo några timmar senare. Men det var helt klart värt det, för vi hade en trevlig natt. Och när det visade sig att tjejerna var från Seoul utbytte vi även kontaktinformation med varandra, samt snackade lite om att mötas upp senare i Seoul för middag.

När vi sedan började närma oss Seoul skickade jag iväg ett mail till de båda och frågade om vi skulle ta en middag någon kväll allihopa. Och en av de svarade faktiskt, och ville gärna haka på en middag. Hon som hakade på heter Minjeong, och är precis nyutexaminerad advokat. Hon pratar även flytande och bra engelska, så det var lätt att snacka med henne.  Eftersom hon även pratar koreanska kunde hon söka fram en bra restaurang åt oss, och valet föll på en barbecue-restaurang med bord på taket, med utsikt över skyskraporna. Coolt läge, och riktigt god mat!

Gissa vem som är Minjeong!

Efter maten passade vi även på att åka upp i Namsan-tower (länge asiens högsta torn, nu slaget). Det ska tydligen vara som bäst kvällstid, vilket vi helt klart håller med om. Utsikten var jäkligt schysst! Min mobil klarade inte av att ta tillräckligt bra bilder för att visa den (det var mörkt), så ni får helt enkelt åka dit själva och titta. :)

Och nu kanske ni förstår varför det är kul att bo på vandrarhem. Man träffar trevliga människor, som man t.o.m. kan reconnecta med i andra länder! So go, do it! Stay in the hostels!

Starcraft

Starcraft är förresten ganska stort i Sydkorea. Och nationella finalerna råkade gå på lördagen när vi var här. Så självklart åkte vi dit och kollade!

Vi var i GomTVs studio, vilket är ett ganska litet ställe. Och det var verkligen fullproppat. På plats fanns det koreanska och engelska kommentatorer, tv-team, lagmedlemmar och flickvänner till spelarna samt självklart publiken. Dock bara cirka 100 pers. Men stämningen blev skön ändå! Folk jublar, applåderar och skriker när det är spännande. Och allt detta för ett datorspel ;-)

Längst fram ser vi matchen.

De engelska kommentatorerna. [Till höger, ej i bild, sitter de koreanska]

Nu blev det nästan inget prat om maten i det här inlägget, men det kommer jag ta upp mer om i senare inlägg. Det kräver helt klart egna inlägg. Och eftersom jag stannar i Sydkorea ett bra tag, så så kommer det definitivt att komma fler inlägg härifrån.

Tidigare idag (när jag skrev just det här, d.v.s. i söndags) skildes jag, Tor och Dahlin åt. Tor och Dahlin hänger i Seoul i några dagar (Tor ska fixa flygbiljett hem, Dahlin flyger hem på tisdag), medan jag åkte tåg till Daejeon. [Uppdatering: Dahlin har flugit hem, Tor flyger hem på fredag]

Det här inlägget skriver jag alltså från mitt rum på kampus i KAIST i Daejeon. Väldigt fräscht rum.

Men mer om det om några dagar!

Godnatt!

Kyoto: Okonomyaki, shabu shabu, basashi och purikura

Resan till Kyoto bestod av en brutalt obekväm, och ganska dyr, nattbuss. Bussen lämnade Tokyo klockan 23:15 och anlände i Kyoto vid 6-tiden på morgonen. Även om jag bara sov några timmar och satt obekvämt var det kul att ha testat på detta färdsätt. Nu har jag även något att jämföra med. Snabbtåget som jag sitter på i skrivandets stund i Sydkorea är t.ex. många gånger bekvämare. :)

Med oss på resan till Kyoto hade vi även Lillian. Hon hade tagit några dagar ledigt från jobbet för att turista lite med oss i Kyoto, samt möta upp gemensamma vänner från deras utbyte i USA.

Jag har ätit en del japansk mat tidigare, och gillat, och bara därför var det superkul att åka till Japan. Och Kyoto gjorde oss inte besvikna. Det första vi gjorde var därför att gå ut och äta Okonomiyaki med hela gänget.

Okonomyaki

Okonomyaki är en slags pannkaka gjord av vitkål samt en smet av mjöl+andra ingredienser. I detta kan man även välja mellan fisk, kött m.m. Alltihop steks sedan på bordet framför en, varefter man äter det med okonomyaki-sås. Svårt att beskriva, och antagligen svårt att sätta sig in i vad det är; men gott är det!

Först stekas färdigt.

Visa oss vägen Lillian!

Shabu Shabu

Shabu Shabu (hotpot) är ytterligare en rätt som vi har velat testa den riktiga versionen av. Här tog vi en all-you-can-eat-variant (där man dock betalar extra om man lämnar mat), med fläsk- och nötkött. Den här, tillsammans med maten på Club de Militar i Macao, är helt klart favoriten på resan. Vi blev för övrigt helt proppmätta. Kanske mättast hittills på resan. Sakiko och Lillian visade oss hur man äter det på bästa sätt. Vi hade t.ex. aldrig själva listat ut att man skulle doppa saker i det råa ägget...

Den här ska i här.

Man tar direkt från grytan med sina egna pinnar. Men det är lugnt! Det är så man gör här.

Strömmingsoppa

I Kyoto finns det också en specialité som är en nudelsoppa med fisk... Och vilken fisk? Jo, strömming! Här får man den rökt på ett väldigt speciellt sätt.

"Herring? Ah, strömming! We have that in Sweden too!"

Smårätter

En av dagarna gick vi också ut och åt smårätter (tänk Wagamama i Sverige fast mycket fler valmöjligheter). Till de spännande rätterna här hör rått hästkött (Basashi) samt friterade kycklinghjärtan. Hästköttet var... hur ska vi säga det... väldigt segt. Men smaken var i alla fall god! Kycklinghjärtanen var enbart goda. Jag är faktiskt överraskad hur enkelt det går att stoppa i sig nya annorlunda nya rätter för vår del. Ingen har tvekat på någon rätt alls... Vi överträffar våra egna förväntningar här!

Hästkött med lök och wasabi.

Sakiko, Lillian, Dahlin och vår nye vän, hästkött.

Till höger ser ni Yohei, Dahlins kompis från Davis. Skön kille. Till höger ser ni inte maten som bärs in. Den ser vi.

Hemma är det ungefär en tallrik per person som gäller. Här... hur många?

Sushi (ni vet, den där japanska rätten? :-)

En av kvällarna tog vi för enkelhetens skull en billighetssushi, också från ett rullande band. För 137 yen (11,6 SEK) per vilken tallrik som helst kunde man verkligen äta sig mätt. Varje tallrik innehöll oftast 2 bitar.

Jag åt 10 tallrikar.

Mums.

Nygjord tonfisknigiri.

Klassikern lax.

Would do it again.

Sightseeing

Uppenbarligen kollade vi på lite sevärdheter i Kyoto också. Kyoto är känt för sina fina tempel och liknande. Och vi är turister. Turister gillar tempel.

Till sightseeingen här hörde t.ex. Golden pavilion (någon hade för mycket pengar och byggde den av rent guld), Nijo castle samt en häftig skog av bambu.

Golden pavilion var snygg, och tillsammans med den omgivande dammen och parken var det riktigt snyggt. Det här stället skulle jag kunna tänka mig att bo på! :)

Helt okej läge.

Riktigt guld. Lite lagom dyrt sådär.

Hela gänget! 

Jag ska lugnt flytta hit när jag bli stor.

Nijo castle var också coolt. Här fanns det ett golv som knakade väldigt mycket när man gick på det. Kan ni gissa vilket golv? Jo ett näktergalsgolv! (Har någon läst Över näktergalens golv?) När vi gick över golvet knakade det. Mycket. Smidigt som en ninja? NOT!

Innan näktergalsgolvbesöket. Golvet såg dock bara ut som ett vanligt golv.

Bambuskogen 

Sist men inte minst besökte vi bambuskogen. Den var häftig. Den bestod helt av bambu. Tyvärr såg vi inga pandor eller så...

Upp i skogen. Notera hur torrt och bra allting är! ;)

Sedan blev vi dränkta av ett ösregn. Det enda som gick att göra var att vänta ut regnet under skydd.  Men vi var glada ändå. Vi är alltid glada. Det var riktigt skönt att bara gå runt och prata och ha det bra tillsammans med japanerna. (Och Lillian som dock faktiskt är från Kina, men har bott i 6 år och pratar flytande perfekt japanska. Folk misstar henne för japan hela tiden. Hon pratar f.ö. bra: mandarin, shangainesiska, japanska och engelska. Imponerande!)

Vi skulle ha köpt ett större paraply, mycket större.

Sluta regna tack.

Det här var de viktigaste och mest intressanta delarna från Kyoto.

Eller just det. Inget besök i Japan är komplett utan en liten tur till en fotoapparat, en purikura. Av någon anledning tror jag inte riktigt att vi var målgruppen, men jag måste faktiskt erkänna att vi skrattade högt åt den. (Vi kanske är målgruppen ändå? :\)

Först tar man bilder.

Sedan redigerar man dem.

Slutligen blir man vacker.

Detta var allt för Kyoto och därmed avslutar vi Japan för den här gången. Dags för... Sydkorea!

Hej då Japan, vi ses snart igen!

Tokyo del 2: Mat, dryck, boende

God afton!

Som titeln avslöjar kommer det här inlägget att handla om... mat, boende, dryck, och mat, i Tokyo. Vi har ätit en mängd god mat nämligen. Och all mat vi  åt i Japan var god! (Men vi fuskade lite och hade kompisar som guidade runt oss.)

Boenden

I Tokyo hann vi bo på två olika typer av boenden, två väldigt olika typer.

Det första var ett så kallat kapselhotell. De är vanliga och typiska för Japan. I ett kapselhotell sover man i varsin "kapsel", ett litet utrymme som endast mäter 2 x 1 x 1.25 meter. Proceduren här är nästan som på badhuset:

Först lägger man ifrån sig skorna i första låsbara skåpet, sedan lägger man ifrån sig alla kläder och prylar i nästa låsbara skåp. Efter detta tar man en dusch och byter om till sovkläder som hotellet står för. Och slutligen är man redo för att åka upp till sin kapsel och lägga sig. I badrummet fanns för övrigt en varm pool, en kall pool, duschar och 2 bastur i varierande hetta. Hotellet står även för shampoo, balsam, tandborste och tandkräm, rakhyvlar, handdukar, parfym osv. Man kan utan problem trilla in här med endast lite pengar i handen, och ändå ha en bra vistelse.

I själva kapseln fanns det en liten TV, en radio, en läslampa samt sängkläder. Och enbart det. Inga eluttag, och inget Wi-FI. Tack vare detta kändes det nästan som terapi att krypa in i sitt lilla, tysta (använde ej TVn), tomma, utrymme. Det enda som fanns att göra var att läsa en stund och sedan sova. Mycket skönare än att ligga och surfa på mobilen för att sedan somna!

Eftersom jag varje dag lämnade in mobilen till receptionen för att få den laddad där, glömde jag bort att ta en egen bild av själva kapseln. Men följande är tagen från Wikipedia och användaren Chris 73, med licensen creative commons cc-by-sa 3.0. Detta visar för övrigt exakt den stil på kapslar som användes i vårt hotell. Antagligen gjort av samma tillverkare.

Ett utrymme att sova på. Vad mer behöver man?

Vi testade även på ett traditionellt boende, ett så kallat Ryokan. I ett Ryokan sover man direkt på tunna madrasser på tatami-mattor, och äter mat vid det låga bordet. Te och kakor ingick också, vilka var sjukt goda. Vi blev verkligen överraskade av värdens glada humör och genomgång av hela stället, samt rummet, och teet som ingick. Det kändes verkligen som att hon helt ärligt tyckte det var kul att vi var där, vilket inte händer så ofta på andra boenden. Att sedan sätta sig i det fantastiska rummet och dricka gott te och äta kakor gjorde att vi satt och flinade ett bra tag över att allting var så bra! Det fanns även traditionella bad att tillgå, men pga tidsbrist hann vi inte testa dessa.

Av någon anledning blev just teet och kakorna ett starkt minne.

Golvet var verkligen mjukt och skönt att vistas på. (Till natten fick vi riktiga madrasser att ligga på)

Vårt rum. Dags för lite te innan en dag på stan!

Ytterligare plus för det här stället var att det faktiskt fanns ett snabbt Wi-Fi! Nice!

Lite poker!

Homeikan var ett otroligt ställe att bo på. Om ni vill testa något liknande och befinner er i Tokyo, bo där!

[Och du, om du beställer inom 10 sekunder får JUST DU en helt EXTRA pryl till värde av NOLL kronor! Missa inte detta FANTASTISKA erbjudande! Ring 070-TV-SHOP för att göra din beställning!~~~ :-]

Nä men seriöst, det var ett bra ställe!

Them foods

I Tokyo åt vi även en hel del god mat.

Första kvällen blev det sushi i en färdig kombination. Min mobil hann dock få slut på batteri precis innan maten kom in. Men gott var det!

Förväntansfulla. Äntligen riktigt sushi i sushins hemland!

Dagen efter mötte vi upp Lillian för första gången, och gick ut och åt sushi till lunch igen. Den gången på en restaurang där man plockar brickor från det snurrande bandet (eller beställer direkt från kocken), varefter man betalar för hur många samt vilka tallrikar man åt.

Detta klår budgesnurrrestaurangen som jag testade i Tyskland...

Mums. På semester i Japan är det OK att äta mycket!

Till kvällsmål blev det en nudelsoppa på Lillans favoritställe, Ichiran i Akihabara. Och nu är det även mitt nya nudelfavoritställe. De hade hands down den bästa nudelsoppan som jag har ätit. Slurp och mums!

En intressant sak med den här restaurangen, som är ganska vanligt i Japan på snabbmatsrestauranger, är att man i entrén väljer och betalar för sin mat i en betalautomat. Sedan får man en kupong som man ger till serveringspersonalen. På just det här stället fick vi även göra flera val på ett papper för hur vi ville ha våra nudelsoppor. Allt medan man i princip aldrig behöver säga ett enda ord till någon. Smidigt om man föredrar det!

Lagom och mellan av allt som start.

Man satt som i små bås, men kunde fälla bort de avskiljande plattorna om man var flera som åt tillsammans.

Dahlin, Tor och Lillian. Tack Lillian för tipset att gå hit!

Helt perfekt.

Till en av frukostarna valde vi att köpa risbollar (som jag har glömt namnet på), som sedan inmundigades på första bästa bänk. I min var det kött i ena, och någon slags torr fiskliknande pasta av något slag i den andra. Gott, smidigt och billigt! Tor var dock mindre nöjd med sina, eftersom han hade oturen att välja några sämre smaker (vi valde på måfå; vi hade inte mött upp Lillian än för dagen).

Japanernas kimbap (som är koreanernas motsvarighet av japanernas). Vem var först?

I Japan finns det många olika drycker, som jag nämnde. Två coola som jag hittade i dryckesautomater var följande:

Coffee of house Tully! (Har Catelyn Tully skolat om till barista?)

Och slutligen:

Bananmjölk.

Jaaaa! Bananmjölk! Och den smakar precis som den Arla hade när jag var liten. Kommer någon ihåg den? Galet gott! Och jag råkar även veta att det finns motsvarande i Sydkorea. Det kommer att bli en bra vistelse där ;-)

Godnatt!

Tokyo del 1: Spel, nöjen, avslappning

God kväll!

Senast var vi i Hong Kong och nu är det dags för Japan och närmare bestämt Tokyo.

Men först ett litet gästinhopp från flygplatsen i Shenzhen som vi flög ifrån.

For weak and short people only

Som ni kanske vet finns det ganska många toaletter i Kina som bara består av ett hål i golvet. Och likaså fanns det en sådan i Shenzhen. Som tur vad fanns det dock en vanlig toalett också.

Och nu har vi fått reda på vad kineserna tycker om folk som använder de vanliga toaletterna:

Vi är veka and we know it! (Och det är bekvämt)

Asien är inte heller gjort för långa personer...

Tunnelbanan i Japan.

Det traditionella boendet i Tokyo (ja, det är en dörr i högra hörnet).

Tokyo

Huvudfokuset för det här inlägget är dock Tokyo.

Dahlin har japanska kompisar både i Tokyo och Kyoto från sitt utbytesår i Davis i Kalifornien. Vilket verkligen var trevligt. Och smidigt. Jag menar, vad slår trevliga, snälla, generösa, japansktalande, sköna människor som gärna guidar runt en i Japan i 8 dagar? Tack vare dem kunde vi beställa precis den maten vi ville ha och åka precis dit vi ville (eller dit de rekommenderade). Så ett stort tack till Lillian, Sakiko, Yohei och Yumie!

Akihabara

I Japan och Tokyo finns det fina trädgårdar, palats och tempel, nöjesparker, spelhallar, god mat, badhus och mycket annat. Det första vi valde att göra var dock att möta upp Lillian och sedan åka till Akihabara. Akihabara är mest känt för manga/anime/maid/spel-kulturen. Överallt stod det tjejer utklädda till maids, som med väldigt ljusa och konstiga röster försökte övertala oss att gå till de så kallade maid-kaféerna. Men vi var inte där för att dricka överprisat kaffe. Vi var där för att kolla in ett stort shoppingcenter samt arkadhallarna.

I shoppingcentret fanns det 7 våningar med galet många olika saker att kolla på. Vi testade nya 3D-TVs från Samsung och LG, 3D-kikare (sämre än en vanlig kikare), 3D-filmkameror, hemma-bio-glasögon (HMD (Head mounted display)) som dock -fortfarande- är ganska dåliga samt olika massagestolar. Vi kollade även på robotdammsugare, "air multipliers" dvs. fläktlösa  fläktar, japanska toaletter (väldigt avancerade) och mer. Jag har för mig att vi även drack Hello Kitty-vatten.

Ej särskilt skönt. Men kul at testa!

Och så sträcker vi ut armarna! Högre och rakare Dahlin!

Är han inte söt? Denna bild lämnade Tor till nästa spelare.

Arkadhall

Ännu roligare att besöka var dock arkadhallarna, och valet föll på Game Taito Station. Det verkar vara en kedja av arkadhallar, där varje hall alltid verkar har minst fem våningar fyllda med olika typer av arkadspel och fotoapparater. Hade vi inte velat se andra delar av Tokyo på våra något begränsande tre dagar hade vi kunnat stanna länge där.

Ett rytmspel: Dahlin vs Lillian.

På rytmspelet fanns det exakt två stycken utländska låtar. Varav en var Caramelldansen. Hur coolt är inte det? Självklart valde jag och Tor den.

~~ Lyssna och lär, missa inte chansen, nu är vi här med, Caramelldansen! ~~

Det jag mest av allt ville hitta var dock fightingspelet Tekken (och gärna Tekken 6). Och självklart fanns det! Fylld av kämparanda (och en del övning från Sarahs tv-spel i Avesta) satte jag mig ner bredvid en japan, stoppade i 200 yen, och klickade på start.

"New challenger!" utropade maskinen.

Och sedan...

Fick jag så mycket spö som jag aldrig har fått förut (varken i Tekken eller i verkliga livet :-). Min japanska motståndare bokstavligen jonglerade med mig, och jag hade aldrig ens någon chans att vinna. Jag lyckades dock ta honom i en av rundorna (det är först till 3), men jag är säker på att han bara lekte med mig då. Eftersom vinnaren får sitta kvar (och spela tills han/hon blir besegrad) hade jag valet att stoppa i pengar eller gå därifrån. Och jag valde att gå därifrån eftersom det var dags för middag.

Nästa gång japan, nästa gång!

Riktiga kontroller och allt. Väl hemma i Sverige tänker jag lugnt införskaffa Tekken och lämplig konsoll, träna, och sedan återvända!

Fuji-Q

En av dagarna besökte vi även en stor nöjespark, Fuji-Q. Den ligger norr om Tokyo, nära berget Fuji (därav namnet). Fuji-Q har helt klart de galnaste berg- och dalbanorna som jag någonsin har sett. Samt de längsta köerna.

So pretty!

I vissa attrakitoner åkte man upp, ner, åt sidan, snurrade runt runt... Det var galet. Och kul! En nackdel med att ha hoppat bungyjump är dock att inget är särskilt läskigt längre. Trots att vi valde den värsta berg- och dalbanan var det, för mig, enbart roligt och skönt. Aldrig det minsta läskigt... Berg- och dalbanor är fortfarande roligt, men jag får fortsätta leta vidare efter något som motsvarar bungyjumpen!

Runt runt. Som en klocka, ni vet!

Schysst berg- och dalbana? (Pga långa köer hann vi inte med denna, men vi åkte dock värre!)

Vi åkte även en flumride-liknande attraktion, där man också kunde köpa regnskydd. Tor lyckades dock ha sönder sitt lite i nacken. Och sedan kom det en hel del vatten.

Flotten träffar vattnet. Vattnet träffar förbipasserande. Vattnet träffar även folket i flotten.

Syns det hur blöt Tor blev? Jag klarade mig!

Det fanns även ett flertalet spök- och skräckhus. Återigen pga långa köer (seriöst, 3 timmars väntetid?) hann vi dock inte besöka något. Det här är nog en nöjespark som man ska spendera flera dagar i...

Kan man vara temporärt död? Eller halvdöd? Eller är man död eller inte?

Onsen (traditionellt badhus)

I Japan måste man även besöka ett traditionellt badhus, ett så kallat Onsen. Helt perfekt att spendera några timmar på ett sådant efter en lång dag av turistande. I vårt fall hittade vi ett badhus som var byggt ovanpå naturliga varma källor. I badhuset fungerar det på följande sätt:

1. Man lägger ifrån sig sina skor i skåpen i hallen.
2. Man betalar för att få en nyckel till skåpen i omklädningsrummen.
3. Man får en yukata (en slags traditionell badrock).
4. Man byter om till sin yukata och lämnar resten av sina kläder och prylar i skåpet i omklädningsrummet.
5. Man går till de könsseparerade badhallarna och låser in sin yukata i ett tredje skåp.
6. Man går helt naken och tar en dusch.
7. Och slutligen går man till de varma och kalla poolerna samt bastun och njuter av livet [tillsammans med ca 200 nakna japaner].

Tack för de engelska instruktionerna!

Och när man är färdig kör man processen åt andra hållet.

Att bada i en varm pool, sedan kyla ned sig i den 15-gradiga poolen för att sedan sätta sig i den varma bastun var SÅ skönt. (Är det det finska arvet som talar?)

Inne i de gemensamma områdena i badhuset fanns det även souvenirbutiker och restauranger. Här sker betalning genom att man scannar sitt nyckelarmband som man fick tidigare, och sedan betalar man för allt på vägen ut ur badhuset. Praktiskt!

Och tack för att ni läste detta inlägg! Vi hörs i nästa!

Arigato!