Ho Chi Minh City (Saigon) i Vietnam: Det vietnamesiska nyåret

Hallo! (Tyska!)

Senast ni hörde från oss var vi i Kambodja, i Phnom Penh. Sedan dess har vi hunnit förflytta oss till Ho Chi Minh City (Saigon) i södra Vietnam, återigen med buss. Återigen med en koreansk buss.

Ett välkomnande på koreanska.

Bra bok och sömn = tiden flyger iväg.

Bussresan tog 6 timmar och kostade $12. På den här tiden ingick också ett stopp vid gränsen. Som svensk medborgare behöver jag dock inget visa till Vietnam, och jag behöver inte ens köpa det vid gränsen. David (som tysk medborgare) behövde dock fixa ett visa i förskott, vilket kostade honom $100.

På tal om pengar växlade vi till oss vietnamesiska dong, eftersom amerikanska dollar inte fungerar som betalningsmedel i Vietnam. David växlade sina resterande $500 (ungefär 3000 SEK) och fick en fin liten bunt med dong.  Närmare bestämt 10 miljoner dong. Och vi blev imponerade första gången i Korea då vi tog ut en miljon...

Hundratusendongsedlar.

Nog pratat om pengar.

Socialistiska republiken Vietnam

De tidigare länderna som vi besökte var som sagt Konungariket Thailand och Konungariket Kambodja. Nu befinner vi oss dock i Socialistiska republiken Vietnam. Detta konfirmeras snabbt genom att titta på valfri affisch som hänger nästan överallt i HCMC.

Karakteristisk stil.

Det var allt jag ville säga om det.

Vietnamesiska nyåret

I många länder i Asien firar man nyår enligt månkalendern. Och i Vietnam firar man det lite extra länge, i över en vecka. Under den här tiden passar många vietnameser  på att besöka släkt och vänner, vilket oturligt nog för turister innebär att de flesta butikerna är stängda. På den positiva sidan finner man dock istället andra festligheter, parader och utsmyckade gator.

Första kvällen i HCMC (Ho Chi Minh City) kollade vi in en av dessa utsmyckade gator. Och vi var inte de enda som gjorde det. Tillsammans med enorma mängder vietnamesiska familjer, söta par, kompisgäng och några få turister vandrade vi runt bland blommor, musik- och dansföreställningar och försäljare. Allt kombinerat i en skön, avslappnad stämning. Folk smaskade på sötsaker och tog fotografier. Vi också.

<3

Trots att det var packat med folk var det dock aldrig någon risk att tappa bort varandra. Nu ska jag visa varför. Låt oss leka leken: ”Hitta David”. Kan ni identifiera David på bilden nedan?

Lättare än Hitta Hugo!

Japp, David är över ett huvud längre än nästan alla här. Jag är kortare än David, men kunde se över alla ändå...

Precis som i de tidigare länderna är moped ett vanligt färdsätt också i Vietnam. Det verkar t.o.m. vara ännu vanligare här.

Trafikstockning. Extremfall.

Under de kommande dagarna i HCMC upptäckte vi att antalet mopeder är högre, men trafiken flyter på ändå.

Utsmyckade gatan ovanifrån.

Krigsminnesmuseet

Vi besökte även det vietnamesiska krigshistoriemuseet (som tidigare hette The House for Displaying War Crimes of American Imperialism and the Puppet Government [of South Vietnam]). Trots ett nytt namn är alla utställningar kraftigt vinklade mot USA (av helt förståeliga skäl). Men trots all propaganda var museet intressant, hemskt och upplysande. Det var verkligen inte schyssta saker som utfördes under vietnamkriget... Napalm, tortyr, enorma ustläpp av Agent Orange (löjligt farligt gift som användes för att döda regnskog och odlingar) osv...

Utanför museet.

Inne i museet finner man även affischer mot vietnamkriget från hela världen.

 ”USA BOMBAR, BOMBAR... USA UT UR INDOKINA”

Min enkla beskrivning räcker verkligen inte för att sammanfatta vietnamkriget. Läs på mer på valfritt ställe på internet istället!

Dam Sen Waterpark

En betydligt roligare attraktion än krigsminnesmuseet var helt klart vårt besök till Dam Sen Waterpark. Dam Sen Waterpark består av ett gäng mer eller mindre galna vattenrutschkanor och simbassänger. Och eftersom vietnameserna fortfarande hade sin ledighet var vattenparken helt, komplett, proppfull. Av alla dessa människor såg vi max 10 utlänningar under hela dagen, vilket bevisar att vi verkligen valde en lokal aktivitet, och inte ytterligare bara en turistattraktion. För övrigt blev VI en turistattraktion i vattenparken. Eftersom vi var i en vattenpark gick vi runt i badbyxor och bar överkropp. Och som långa, blonda, vita, killar kan ni tänka er hur mycket vi stack ut... Detta gjorde att vi hela dagen fick höra folk ropa ”hello”, se folk stirra på oss, peka på oss och skratta samt ta på oss och konstatera hur vita vi är. Det kanske låter jobbigt, men vi tog inte illa upp. Om något kände vi oss som superstjärnor! Det var bara att gå runt, le och vinka (samt försöka åka lite vattenrutschkanor, när köerna inte var allt för långa).

Alla var där.

Galen vattenrutschkana.

Mat och dryck

Vietnam består givetvis inte bara av diverse turistattraktioner och museum. Både maten och drycken här är en stor del av upplevelsen (och betydligt intressantare än i Kambodja skulle jag vilja säga).

En sak som vi snabbt fastnade för var det otroligt goda vietnamesiska kaffet. I restauranger och kaféer får man det alltid nybryggt direkt vid bordet, i en speciell vietnamesisk kaffebryggare, rätt ner i koppen. Här får man alltså riktigt, superstarkt, svart kaffe. (Som van med svenskt bryggkaffe uppskattar jag det här kaffet lite extra!)

Kaffebryggaren till höger.

Eftersom kaffet är så starkt är det vanligt att tillsätta både socker och en trögflytande, söt, kondenserad mjölk. Detta kombinerat med is ger alltså vietnamesiskt iskaffe. Tack vare alla gatustånd som säljer det här kaffet har jag druckit minst 4 koppar per dag. Det enda som hindrar mig från att dricka mer är den höga koffeinhalten...

15000 dong = $0.75 = 4 kronor. En till tack!

Förutom vietnamesiskt kaffe hittar man även andra intressanta drycker. T.ex. saft pressat från färska sockerrör.

5000 dong!

Ren juice i plastglas med is.

Eller varför inte svalka sig med en färsk kokosnöt?

Helt nyöppnad.

Är man hungrig väljer man valfritt gatustånd eller restaurang.

Restaurang med uteservering som säljer den typiska biffnudelsoppan Pho.

Vid gatustånden kan hygienen verkligen vara under all kritik, men maten är både smakrik och billig... Jag får helt enkelt temporärt bortse att jag kommer från Sverige, med alla våra regler och lagar kring mathantering och restauranger, så är det inga problem. Jag vill ha den lokala upplevelsen!

På en lite finare restaurang  testade vi även vietnamesisk barbeque. Här grillade vi kött direkt vid bordet, precis som i Korea. Vi valde 4 olika kryddningar på biff, som vi sedan åt med dippsåser, ris och sköljde ner med vietnamesisk öl. Mums.

Jag innehar den koreanska träningen.

Vill man inte ha kött eller nudelsoppor kan man även äta hel fisk, kokt vid bordet.

Vi har ingen aning om vad för typ av fisk det var, men smakrik var den.

Done yet?

Resten av resan

Detta sammanfattar ungefär vad vi gjorde i Ho Chi Minh City. Efter HCMC återstår en 36 timmar lång tågresa till Hanoi (från vilken jag skriver detta blogginlägg) samt 4 nätter i Hanoi. På torsdag flyger vi sedan tillbaka till Sydkorea. Jag måste säga att jag saknar Korea. Det ska bli skönt att börja plugga igen, och få lite rutin på vardagen. Att resa är givetvis kul, men jag har inte haft en normal vardag sedan den 20e december!

Bye bye Saigon!