Siem Reap i Kambodja: Angkor Wat

Världens största religiösa byggnad ligger, faktiskt ganska oväntat, i Kambodjas djungel. Denna byggnad, eller ska jag säga enorma palats, heter Angkor Wat. Angkor Wat ligger i staden Angkor, som för ca 900 år sedan var huvudstaden till Khmerriket. Idag återstår många av templena i Angkor, men Khmerriket är sedan länge försvunnet. Vi bodde i Siem Reap som är en halv-tråkig nutida stad några kilometer från Angkor.

Coolt att nämna är f.ö. att Angkor bestod av 1 miljon invånare vid sin topp. Som jämförelse bodde det 50 000 pers i London vid den tidpunkten...

Vår resa började med att vi anlände med buss från Bangkok till Siem Reap någon gång på eftermiddagen. På kvällen i Siem Reap åt vi lite mat och vandrade runt och kollade på marknaderna, men hittade inget särskilt av intresse.

Betydligt intressantare blev det dagen efter, när våra väckarklockor ringde klockan 04:30 på morgonen. Vi tänkte nämligen se soluppgången i Angkor Wat. Klockan 05:00 blev vi upplockade av en Tuk tuk-förare som vi hade beställt dagen innan. Det överlägset smidigaste sättet är att helt enkelt hyra en Tuk tuk en hel dag och åka runt mellan palatsen i Angkor. Det skulle ta alldeles för lång tid att gå till fots, och en Tuk tuk kostar bara US $15 (= 96 SEK). En hundring, delat på två personer, för en heldag med en egen förare som dessutom kan guida oss till de mest intressanta sevärdheterna... Det kallar jag ett fynd. (Amerikanska dollar är valutan som används för allt förutom de minsta köpen i Kambodja.)

Klockan fem på morgonen satte vi oss alltså i en Tuk tuk, på väg mot Angkor. Det var kolsvart ute. Väl framme i Angkor köpte vi biljetter i mörkret, endast upplysta av en liten lampa vid biljettbåset. Framme vid Angkor Wats vallgrav var det fortfarande kolsvart, och vi snubblade oss fram i mörkret mot själva templet (dock upplysta av andra turisters ficklampor; vi var för snåla för att köpa egna). Framme i Angkor Wat, med den klassiska vyn framför oss, var det dock fortfarande en timme kvar till soluppgången, så vi passade på att äta frukost. I mörkret satt vi och åt frukost, 05:50, till skenet av levande ljus. (Romantiskt va?)

Eftter frukosten var vi mätta och belåtna och återvände till templet. Där väntade sedan jag och David, samt några hundra andra turister, på den kommande soluppgången.

"Är solen här snart?"

Förväntansfulla turister i förgrunden, Angkor Wat i bakgrunden. 

Solen stiger äntligen upp upp! 

"It's coming, it's coming!"

På grund av tekniska svårigheter, dvs en alldeles för molnig dag, blev soluppgången lite av en besvikelse. Men bara en liten besvikelse. Angor Wat är tillräckligt häftigt för att väga up denna lilla besvikelse. Efter soluppgången kunde vi sedan gå in i själva templet. Förvånansvärt nog var vi tillåtna att gå nästan vart vi ville, och besöka vilket tempel som helst i Angkor. De enda ställena som var förbjudna var rent farliga ställen (p.g.a. rasrisk) samt tempel under renovering.

Inre muren vid Angkor Wat.

Trappan upp till Angor Wats center.

Inne och uppe i Angkor Wat!

Folk var inte lika bredaxlade för 900 år sedan.

Överallt i de olika templena som vi besökte hittade vi statyer med avhuggna huvuden och händer. Det verkar finnas två huvudanledningar till detta. För det första letade plundrare efter guld som statyerna kunde innehålla, och högg därmed av huvudena. Den andra anledningen var för att beröva statyerna deras makt och status, ungefär. Lite deppigt är det att se alla dessa stackars statyer...

Vanlig syn...

Omgivande djungel, fotat uppe från Angkor Wat.

Angkor Wat är dock inte enda templet i Angkor. Ett annat intressant tempel är Angkor Thom och Bayon. I Bayon återfinner vi flera enorma ansikten av sten som mystiskt stirrar åt olika håll.

Som en sann utforskare, på väg mot Bayon.

Ett, av flera hundra, ansikten.

Perfekt David! Ni ser precis likadana ut! ;)

I nutida Angkor hittar man även flertalet försäljare av färsk frukt och andra varor. Och vi köpte en stor ananas och mango för $2.

Ananasen skalas.

Sedan satte vi oss vid den f.d. kungens enorma pool och njöt av den färska frukten. Både ananasen och mangon är de godaste jag har ätit av sina slag...

Färdigskuret och klart, bara att äta.

Efter frukt, och senare lunch, var vi redo att utforska ännu mer. Även med alla turister runtomkring oss var det en mäktig upplevelse. Var vi än gick såg vi stora tempel omgivna av djungel...

På väg mot ytterligare ett tempel.

Man kan bara fråga sig vad som pågick på dessa platser förr i tiden. Vilka gick här? Vilka jobbade här? Vad gjorde dem?

Kommer det att dyka upp en turist eller en khmersk munk bakom pelarna?

Här dök det i alla fall upp en turist.

Inte nog med att byggnaderna i sig var mäktiga. På vissa ställen växte det även enorma träd... På templena!

Hur kan det ens växa här?

Skulle kunna vara en sen från Sagan om Ringen, där träd-jättarna greppar stenar för att använda som kastvapen!

Man fick vandra runt obehindrat.

Faktiskt helt ensam, utan andra turister!

Efter en lång dag i Angor var det sedan dags att bege oss hemåt igen. Vi började trots allt vår dag klockan fem...

Vår Tuk tuk-förare, och till viss del guide.

Vår bloggare och turist!

Jag förstår varför Angkor är Kambodjas kanske mest kända plats. Angkor var mäktigt. Man skulle utan tvekan kunna spendera flera dagar med att utforska alla de mindre templena också, något vi olyckligtvis inte hann med. Kanske i ett senare inlägg!

I nästa inlägg tänker jag skriva lite mer om själva Kambodja samt dess huvudstad Phnom Penh, och inte bara om dess största sevärdhet.

Ha det!