Brasilianskt kaffe och kött

Hej igen,

Nu sitter vi på ett plan som efter en mellanlandning kommer att ta oss till världens högst belägna flygplats, El Alto airport i La Paz.

Jag kan inte säga att vi var superimponerade av maten i Brasilien. Mycket av maten är friterad och väldigt oljig (vilket också märks på den ganska vanliga övervikten som förekommer här). Dock fanns det en del god mat, tex köttet på grillrestaurangerna, churrascarias. Här betalar man ett fast pris och får sedan äta hur mycket man vill från buffébordet med grönsaker, ost, korv samt från det nygrillade köttet som kyparna levererar direkt till bordet på spätt. Pastabuffé finns också (det ingår priset) där man väljer pasta, sås samt övriga ingredienser. Detta får man sedan tillagat medan man står och väntar. Brasiliens traditionella cocktail Caipirinha drack vi självklart också. Dock var den så spritigt stark att varken jag eller Minjeong drack upp hela. 

Buffébord.

Tiago förklarar vad allt är för något.

Kött kött kött kött

Skål! (Men jag tänker bara ta en liten liten sip)

Mat levereras till bordet.

Kan det här bli god pasta?

Det väldigt ofta använda tecknet för "ok! bra! cool!" etc

Caipirinha!

Maten var god, men faktiskt lite under förväntan. För att vara ärlig var faktiskt den brasilianska grillrestaurangen i Seoul  (med det typiska namnet Sao Paulo) faktiskt godare... Köttet där var mörare och saftigare, och stämningen inne på restaurangen skönare. Det känns lite dumt att tycka så här, det borde ju vara godare i Brasilien...

I överlag kanske vår avsaknad av entusiasm till maten här beror på att vi var för trötta pga den stora tidsomställningen eller om för att vi bara råkade hamna på trista restauranger. Med mer tid hade vi nog hittat ännu godare mat!

Kaffe
De första dagarna hittade vi inget gott kaffe heller, vilket är lite förvånande med tanke på att Brasilien är världens största kaffeproducent. Allt vi fick var snabbkaffe med socker på restaurangerna, eller riktigt surt eller bittert espresso på de kaféer vi testade. Till slut tog dock Tiagos kompis Mickael med oss till sina 2 favoritkaféer. På det första kaféet blev vi serverade en underbart god, söt och smakrik espresso. Söt pga att den var vältillagad, inte pga socker. På det andra kaféet drack Minjeong en Cafe Freddo (espresso, lime och socker) vilket fick ett mer än väl godkänt betyg. Jag drack också en drip coffee (dvs filterbryggt kaffe), som jag fick förberedd och serverad på bordet framför mig. Båda de här kaféerna rostar sitt kaffe själva, vilket garanterar att kaffet alltid är färskt.

I början var vi besvikna, men gott kaffe går att hitta! Jag köpte även 250g kaffebönor att mala och brygga på vägen (jag tog med mig en liten handkvarn+filterhållare och filter... :-)

Mickael.

Era resereportrar.

Skål! (I alkoholfritt)

Mums.

Brasiliansk bryggkaffe vid bordet.

Översikt över kaféet. Rostmaskin i bakgrunden.

Färsk frukt
Något som däremot inte har gjort oss besvikna en enda gång är den färska frukten och fruktjuicerna. I Brasilien växer alla möjliga söta och goda frukter, vilket gör att lika söt och god färskpressad juice gjord på sagda frukt finns att köpa överallt. En spännande juice var den gjord på Açai-frukt (vet inte vad det är på svenska..). Spännande färg och god smak.

Um suco de açai, por favor! = En açai-juice, tack!

Juice- och lunchställe.

Två açai-juicer.

Ytterliga två açai-juicer.

Att äta mango, papaya, ananas och äpple till frukost var en bra start varje dag.

Hälsorapport
Än så länge har vi inte dragit på oss några sjukdomar eller magsjuka. Natten mellan måndag och tisdag hade jag dock svårigheter att sova, vaknade och var svettig. Hela dagen var jag sedan superhängig och hade ingen aptit. Sedan insåg vi att det antagligen berodde på gulafebern-vaccinationen som vi tog i Korea för exakt en vecka sedan. Vanliga biverkningar som kan uppstå upp till två veckor senare är just feber, huvudvärk och ont i musklerna. Efter att ha ätit paracetamol samt fått en bra natts sömn nu natten till onsdagen känner jag mig dock helt pigg och återställd igen. Vaknade och var hungrig, så jag åt massor av frukt till frukost. 

En.................... Fruktost? 8-)

Minjeong är helt frisk dock! Och det är ju jag också iofs. Så oroa er inte där hemma :)

Hejdå Brasilien
Som avslut vill jag tacka Tiago och hans familj (som dock aldrig kommer att läsa det här inlägget). Vi fick bo där i 4 nätter och blev bjudna på både frukost varje dag samt en koreansk middag den sista dagen. Och hur mycket vi än försökte (Minjeong bokstavligen talat brottades nästan med mamman om notan) fick vi inte betala för oss när vi åt på lunchrestaurang tillsammans heller. Tack för maten och mottagandet! Vi ses igen i Brasilien eller någon annan del av världen!

Obrigado! (=tack!)

Hejdå!